Om jag ibland tror mig vara pessimist, måste jag annars stundom se mig som en optimist. Jag tror att precis de kemiska reaktioner och mekanismer jag har pluggat in skall komma på provet. Detta är förmodligen en vanlig typ av optimism, ty det är lättare att tänka på sådant man vet än på sådant man inte vet. Det senare kan man endast göra i abstrakt bemärkelse, på vad sätt inte tanken tidsutdräktsligt finner något större fournage. 14/10

Jag tänker mig en tandborste med hårda borst, infästa i en uppumpbar botten. Borsten har silicontoppar. 14/10

Ett absolut gehör kan ses som relativt. Man relaterar tonen till den skala som sist förnams. För att med hållpunkt i en teknisk skaldefinition förnimma skalan krävs det att man s.a.s sitter med fingret på tangenten. Ensidiga lyssnare utvecklar därför knappast absolut gehör. En körledare slår an ett ackord innan kören drager igång. Alldeles efter ackordet uppstår ett musikaliskt tomrum, en paus. Denna paus längd kan för en person med absolut gehör bara sägas vara lite längre. Hur absolut ett absolut gehör är är nämligen relativt. Dagens musikinstrument med automatisk transponering, detune o.s.v kan ödelägga vilket absolut gehör som helst över tiden. En person som kan återföra en stor andel av den avlyssnade musiken på en teknisk referens kan övervaka längre pauser med bibehållet gehör. Vana! Så den neurala förtätning som på en punkt i hjärnan kan iakttagas hos individer med absolut gehör har sitt ursprung i musikaliskt utövandes vanemässiga inprägling. Metoden för att avgöra huruvida någon har absolut gehör måste vara att låta denne korrigera en till skalan flytande ton förmedelst ett för denne ovant eller blint tillvägagångssätt. Eljest kan t.ex en sångare eller en visslare ta en ton på samma samma sätt som fiolspelaren eller trombonisten, d.v.s genom rent kroppsminne. Visserligen brukar dessa instrumentalister på basen av audiospatial återkoppling korrigera toner genom ett exekverat stycke, men så bara som finmodulation och kompensation för en uppdriven hastighet. En hyfsat ren ton kan singulärt framställas å pur somatisk minnesretention. I så fall kan också en orgelpipa sägas ha absolut gehör. 16/10

Kan en liten pilfink sägas vara knubbig? Eller bör den bara betraktas som fluffig? 18/10

En liten matematisk tankenöt framställdes för sällskapet. Alla var snabba att hafsla ur sig gissningar och vederläggningar vilka gick ut på att problemet var felaktigt ställt. Jag föreslog den korrekta lösningen. "Nej, det där har vi redan tänkt på!", sade de irriterat, störda i sina egon. Men då jag redovisat min tankegång tvingades de till resignation. Plötsligt verkade alla väldigt nöjda med att ett löjligt problem, vilket ingen klok människa borde ödsla tid och energi på, var avfärdat såsom löst. 25/10

Under skjutövningen hade var och en sitt område att bevaka, för att vid fiendens uppdykande, då mål medels fänrikens radiostyrdningsapparatur simulerades i en riktning, genom preciserande anvisning kunna samla också de andras eld häremot. Efter övningen fick vi kritik av fänriken, som verkade väldigt road av att någon stolle bara ropat: "gubbar", istället för att precisera avstånd och riktning. En av de meniga ville emellertid försvara anvisningen ifråga; och det kunde misstänkas att det var vederbörande som också hade ropat. Att roas av en anonym stolle är en sak, men en identifierad stolle är en annan sak. Det var inte så roligt längre, om än alltfort dumt. 25/10

Om jag har tid att tänka igenom denna idé eller inte beror på huruvida det hela leder till något resultat. Chansen?? Tja; kanske 0,1% eller något sådant. 25/10

För de flesta är Åke, föreläsaren, i kemin. Deras uppfattning om kemin går via tanken på Åke. 25/10

Eftermiddagen hade förverkats i ett tillstånd av ångest och obeslutsamhet. På kvällen: "Nu börjar mitt nya liv från en ypperlig utgångspunkt." Standard? Tja, men man måste ta till sig standarden ifråga såsom association till motighet. 29/10

Jag vill ogärna kännas vid att kreativitet skulle kunna emanera från tänkandets felfrekvens. Annars kan tvenne individer tänkas: De två är jämlika i prestationen att uppbringa ett korrekt svar på en logiskt krävande fråga. Den ene framåtskrider trots likheten i vad resultatet anbelangar, genom ett snabbt tänkande med många felsteg och korrektioner. Den andre tänker långsamt, men utan brus, utan fel. Den förste är kreativ- den andre ej. 29/10

Företagets anläggande på ständiga förbättringar tillhandahöll inte arbetarna något redskap för deras nya uppgift att förbättra. För det första måste man veta huru vittstäckta ens idéer får lov att vara. Det vanligaste sättet att upplysa om dessa gränser är genom feedback. I och för sig inte illa, men då måste ledningen först provocera till idéer som också är i överkant. Om det sedan finns problem som överflyglar allt annat, men som till synes inte går att åtgärda, så förtager detta motivationen för att söka lösningar på smärre problem. Ledningen måste visa att man i alla fall är intresserad av de stora problemen. Och all sorts idiotmakeri med onödiga procedurer och godtyckliga reglementen måste först undanröjas. Ett bra redskap för att hjälpa arbetaren att komma med idéer kunde vara ett interaktivt, datoriserat frågeprogram. T.ex skall man alltid fråga efter möjligheter till automatisering. Inga farhågor! FRÅGA! 29/10

Vita byxor kan i princip bara användas vid ett tillfälle. Sedan är de förmodligen smutsiga. Men redan i slutet på nämnda tillfälle är de förmodligen smutsiga. Då kan de ju användas två gånger, ty andra gången tror folk att det är i slutet av ett första tillfälle. 29/10

Är detta en dröm? Oriktig fråga! Detta tillstånd är detta tillstånd! 29/10

Jag avskyr att behöva säga det men: Teknikern är alltid ett redskap för idealisten och idealisten är alltid ett redskap för pragmatikern. 29/10

Jag hade en tanke om musik på internet, vilken skulle vara öppen för alla att såsom medkompositörer medverka i. Tydligen var jag inte ensam om idén. Jag hade en idé om microvågor i kemin. Microvågor används inom kemin till uppvärmning av preparat, läste jag. Visserligen säger man ingenting om polära- apolära jämvikter. Istället sägs det att lösningsmedlet måste vara polärt. Men om forskningen pågår så säger man nog inte allt... 29/10

Jag gjorde det klassiska felet utanför porttelefonen: "Jäklar", då ingen omedelbart svarade. 29/10

Man kan spara pengar på allt, utom på hushållspotatisen och dess kvalité. 29/10

Mina händer var svagare än normalt. Det kändes som sådan där muskelsvaghet som kan drabba en då man skrattar. 29/10

I subjektiv mening är det likgiltigt hur många andra människor som tror si eller så. Allt som spelar roll är den insikt som kan vinnas genom betraktelse av upplevelseformen och dess interpreterade förutsättningar. Eftersom visshet alltid kan ställas ifråga i det att kunskapens grund avklädes, så yppar sig mer och mer av min subjektiva belägenhet såsom verklighet för kontemplationen. Detta har ingenting med den eller den läran att göra. Också meditation utgör bara ett redskap för att neutralisera evaluationen och abstraherandet såsom källa för verklighetsuppfattningen. För att vidare diskutera ordet illusion, så är det naturligtvis ett ord som förutsätter objektiva värden. I subjektiv mening är ju alla förnimmelser, föreställningar och inre intryck på precis det vis som de nytillblivelseöverinkommer. Men då jag planerar i framtiden utgår jag ju tydligen ifrån en förväntan om att världen skall fortfara att gestalta sig enligt de lagar och modeller jag hittintills slutit allt hårdare kring min föreställning därom. Som subjektivist utsäger insikten om detta mitt sätt att fungera bara att mina spontana och omedelbara viljedispositioner primärt är funtade på visst sätt. Filosoferande kan visserligen i någon utsträckning återverka härpå, men behöver i förstone inte göra så, eftersom det filosofiska betraktandet kan betrakta egen disposition eller vilja utifrån motiv likväl som annan disposition. Men uppenbarligen existerar också viljan till filosofisk betraktelse som en disposition. Gradvis kan denna sida av "viljesubjektet" tillvälla sig en allt större andel av min natur. 31/10