Regn. Regn. Regn som blod
rasar från söndertrasade moln. Himlens blod, inte rött
och klibbigt och sötdoftande. Kristallklart blod. Blod som väter
ens läppar och ögonlock. Blod som spelar mot verandans plasttak.
Sorgblod. Saknadens blod. Du är inte här och det regnar. Rent,
rent, rent, rent. Tvättar mig ren i himmelsblodet. Tvättar de
gröna bladen och de gröna skjulen. Låter som en trumslagarkonsert.
Mitt blod. Varmt och rött? Eller kallt och blått. Som isbitar
i mina ådror. Mitt blod. Kan inte flyta utan att det pumpas. Det
stillnar. Och stelnar. Och blir kallt och blått. Spränger mina
ådror, mina vener. Regnblodet är det enda som håller mig
igång. Det faller på min sargade kropp som ligger så
stilla. I vätan i gräset. Ligger så stilla. Onaturligt
stilla. Blodet sköljer över mig. Rinner som tusen lätta
smekningar. Förvandlar mitt stilla blåa blod till grönt
och trögflytande - men levande. Jag lever än. Tack vare molnens
blodgivande. Gräset ger mig livskraft - om än flämtande.
Gräset som luktar gott och nysköljt. Som teblad i min turkosa
mugg. Ceylonte sköljer genom mitt gröna blod, pumpar det runt.
Än lever jag och ser med gröna ögon på himmelsblodet
som tvättar stenarna. Än lever jag och ser träden resa sig
i välkomnande och njutning av regnets varsamma smekningar. Tusen kärlekshistorier
väl gömda i min trädgård. Ändå längtar
jag efter orangefärgade lågor som bränner mig. Jag längtar
efter mitt varma, röda blod min varma, röda kropp. Kylan sveper
om mig som ett lapptäcke när du inte är här. Himmelsblodet
orkar knappt hålla mig på fötter. Helst vill jag ligga
livlös tills du kommer. Så kom.
GJ-97, auktoriserad schizofren
magiker
In
English
back to crocus.