Jag såg en flicka
på Stadsbiblioteket idag. Inte för att jag inte brukar se flickor
på Stadsbiblioteket men…det här var…annorlunda. Hon hade en
kort grå kjol i något som liknade sammet men som antagligen
inte var det, grå yllestrumpbyxor, tröjan kommer jag inte ihåg.
Hon satt mittemot mig i tidningsrummet, vi var ensamma, och jag lade aldrig
märke till henne, det skulle aldrig varit nåt om hon inte rest
sig sådär. Kjolen hade korvat upp sig och jag stirrade rakt
på hennes lår, runda, inte spinkiga som alltför många
tonårsflickor nuförtiden, utan fylliga, som en Venus. Hon hade
ju förstås yllestrumpbyxor, det borde inte ha gjort nåt
och hon verkade inte reagera på det, det var som om hon inte såg
mig, det var som vanligt som det brukar vara, men för mig… Tankar
som jag aldrig tänkt förut fyllde mig och gungade mig, så
att jag nästan blev sjösjuk, jag vet inte om jag någonsin
tänkt så, om jag ens tänkte så – jag menar, jag tänkte
inte, det bara kom, som i bilder, som i verklighet, fast sjudande… Jag
såg att jag körde fram till henne, hon hade inte dragit ner
kjolen och jag lade min hand där, på hennes lår. Vi såg
på varann, det var nästan det viktigaste av alltihop, hon såg
på mig, och log, dröjande, som om hon, hon, var fångad
i en dröm och inte jag. Som om hon drömde om mig. Hon log mot
mig och lade sin hand över min, och förde upp mig, längs
med låret så att det kvillrade över hela bilden och allt
blev suddigt. Jag tänkte att hon såg ut som en sådan som
ständigt är lite fuktig, ständigt glad och öppen och
redo. Som en blomma. En daggig blomma var hon och hon höll min hand,
när vi stannade upp, vilande i vecket mellan låret och hennes
port. Vi sade ingenting, gjorde ingenting, min dröm visste knappt
vad den skulle ta sig till, vad som var nästa steg, men hon… Venus
satte sig i mitt knä, på knä, och hennes daggfriskhet överväldigade
mig, hur gammal kunde hon vara? Sjuttonarton? Inte mer, hon var både
fast och mjuk, som stjälken på en nyfödd maskros. Jag lät
min hand fortsätta, och drog ner yllestrumpbyxorna, mycket försiktigt
och bara tillräckligt för att hennes port skulle stå där
framför min haka, hon hade inget under… Hon skrattade, mycket lågt,
när mitt kalla darrande finger vandrade längs med hennes våthet.
Hon var både öppen och trång samtidigt och hon rös
när mitt finger fann henne, kom in i hennes mystik. Jag var omslingrad
av våt bomull, av slemmiga fjärilslarver som vred sig njutningsfullt
kring mig. Men åh, jag ville mer, måste ha mer. Jag lät
min hand försvinna för ett ögonblick, hennes ögon var
stora och myrgröna och för en kort sekund besvikna, innan jag
fann hennes skinkor, runda och kättjefulla, och drog henne närmre
tills min andedräkt smekte henne och jag kunde sticka ut min tunga…Hon
lutade huvudet bakåt, lutade sig, tog stöd mot väggen,
och jag lät tungan smaka henne, darra henne, smeka henne till bristningsgräns,
tills alla knoppar slog ut och hon sköljde över mig, och vi båda
ramlade genom verklighet, genom tid och rum tills vi åter satt i
det där andra lagret. Där vi inte visste varandras namn, och
aldrig ens, skulle ta varann i hand. Plötsligt vände flickan,
som stod och letade bland några tidskrifter, på huvudet och
log mot mig, log mot mig där jag satt i min rullstol och halvslumrade,
och jag såg att hennes ögon var stora och myrgröna.
Gabriella
Jönsson, 1999-2000
Jag läste i en tidskrift, kommer inte ihåg
vilken, att den mest erotiska bok Maeve Binchy någonsin läst
var Henry Millers "Stenbockens vändkrets". Jag har ingenting alls
emot Henry Miller, men han får mig att må illa lite då
och då i sina böcker - vilket väl i och för sig kan
ses som ett mått på hans storhet som författare... Den
här berättelsen dök plötsligt upp en dag på Stadsbiblioteket
i Malmö, precis innan jag skulle läsa upp min diktsvit "Jordrekviem"
på Serums release för Serum #4. Visst har ni väl sett alla
de där ensamma herrarna som sitter i biblitekets tidskriftsrum eller
på någon annan undanskymd plats? Jag har alltid undrat vad
de tänker på - om de är lika puritanska som de ser ut utåt...
Men den här berättelsen handlar faktiskt inte bara om en sexfantasi...
back to crocus.