Nalle puh historia! Nalle Puh påminner oss om naturens under och om det mest okomplicerade sättet att leva på. För Puh är ingenting före kl 11 värt att lägga tyngd vid, det okomplicerade är nyckeln till glädje. Nalle Puh är en riktig hjälte, då räddar Nasse i det stora skyfallet, och en uppfinnare. Ständigt ploppar nya idéer upp i hans huvud, den ena mer galen än den andra. Puh är också väldigt envis, och ett riktigt föredöme till kompis.

I Puhs honungs burk!

Nalle Puh är nog världens mest kända björn. En gosig liten björn med liten hjärna och stort hjärta. Puh bor i ett träd. Utanför står det Mr Sanders på en skylt. Varför vet ingen riktigt. Med sina vänner i Sjumila skogen hittar han alltid på nya spännande äventyr. Hans stora passion i livet är Honung, honing, som han själv säger. Mycket av Puhs tid går åt att samla in honung från bina. Puh tycker om att sova länge, när han väll stiger upp efter 11 snåret äter han direkt sin frukost- en burk honning. Ibland blir det även lite morgongymnastik framför spegeln. Han tycker också om att sjunga och brukar hitta på sånger själv.

Iors dystra vrå!

Ior är en gamla butter åsna. Han har ständigt bekymmer, speciellt med sin svans som ofta lossnar. Trots att han är gängets pessimist tycker de andra mycket om honom även om Ior själv har lite svårt att inse det. Ior är väldigt lojal mot sina vänner och de betyder mycket för honom. Han följer gärna med på deras äventyr och ofta lyckas de få honom på bättre humör, i alla fall för en stund. Egentligen är han ganska smart, men då han sällan gör annat än att muntra lite grann, märks det inte så ofta. Ior bor vid en å där han ofta sitter och grubblar. Där växer det tistlar som Iors föda till stor del består av. Även om Ior anser att det mesta är grått, tycker han förutom sina vänner om krukor, Puhs spruckna ballonger och att leka Puh-pinne som han är bäst på. Något han diventiv inte tycker om är att bli förolämpad eller när Tigger hoppar omkull honom.

Under täcket med Nasse!

Min expojkvän brukade kalla mig för Nasse. Många skulle inte uppskatta att få ett smeknamn efter en feg liten gris. Men jag älskar att bli kallad för Nasse. För jag anser att han är helt underbar. Liten, gullig, mysig, söt, ja charmigare liten gris får man leta efter. Förutom det har han många beundransvärda kvalitéer. Nasse är en lojal och sann vän till Puh. Även om Nasse är en väldigt rädd liten gris så sviker han aldrig sina vänner. En av Nasse största rädslor är Heffaklumps, ett hemskt hjärnspöke. Trots detta samlar Nasse mod och försöker tillsammans med Nalle Puh fånga Heffaklumparna. Nasse oroar sig ständigt för alla faror som lockar, med lite hjälp av sin fantasi, finns det alltid något som skrämmer honom. Då mörkret faller gömmer sig nasse under täcket i sin säng. Vid sådana tillfällen kan han känna sig lite ensam i sitt hus. Vind och regn är också skrämmande för denna lilla gris. Då han är riktigt rädd brukar han ofta stamma fram ett "k-k-k-kära nå'n då". Nasse bor i ett bokträd mitt i Sjumila skogen. Liksom Puh har även Nasse en skylt utanför sitt hus. På den står det privato. Nasse säger att det var hans farfar som hette så och att det är en förkortning av "Privat område". Det är ett namn som funnits länge i hans släkt. Nasse trivs bäst då han är ute med Puh i skogen och känner tryggheten av hans hand. I skogen finns det många vackra blommor som Nasse tycker om och hans favorit mat; hallon och havregryn. Annat han tycker om är starka färger och att blåsa maskrosor.

Studsa med Tigger!

Ännu en av skogensinvånasre som har större hjärta än hjärna. Speciellt det manliga könet brukar fall för denna tuffa charmpojke som alltid är på språng och med ett glatt humör och vild fantasi. Tigger är den sist tillkommen invånaren i sjumila skogen. Han flyttade in hos Kängu och Ru. Det var svårt att hitta något som tiger tyckte om att äta. De andras Tistlar, honung, hallon eller morötter grimaserade han bara åt. Tillsist började han äta av Rus maltextrat som han får för att växa bättre. Tigger vill ju nämligen vara i topp trim för att kunna hoppa så högt som möjligt. Förutom att studsat är han även en höjdare på att klättra i träd, hitta hem i dimman, åka skriskor, uppfinna, flyga och simma. Då tigger kommer fram studsande på sin svans är det lätt att han lyckas studs ned någon av hans vänner. Något som de inte uppskattar. Tigger har en vild fantasi och brukar ofta berätta hemska historier med sådan övertygelse, att han själv blir rädd. Det var tigger som började berätta om Heffklumparna.

I ugglas träd!

Uggla har alltid kloka råd att ge. Han tycker om att prata och dela med sig av allt han kan. Frågan är om allt han säger alltid är så sant. Han räknas som den enda som kan stava av dem, trots att han inte så ofta stavar rätt. Uggla är ärlig, rättfram och i bland lite tråkig. Kanske inte figuren som är så populär, men visst har han sin charm han också! Kanins morotsland Kanin ägnar sig mest åt sitt grönsaksland. Det framförallt morötter som han älskar. När odlar är han väldigt noggrann och han är en ordningsam kanin. När någon av sjumila skogens invånare kommer och stör honom då han sköter sitt grönsaksland blir han lätt irriterad. Men Kanin är egentligen riktigt snäll. Han är ganska smart om man bortser att han är så skrockfull. Hälsa på hos Kängru och Ru Kängru och hennes son Ru är oskiljbara. Likaså deras namn som tillsammans bildar Känguru. Kängru tycker väldigt mycket som Ru. Precis som vanliga mammor är hon svår att lura. Ru förstår inte alltid varför han måste göra vissa saker hans mamma säger åt honom, men gör det ändå utan att klaga. Kängru är denna enda kvinnliga figuren i Nalle Puh. Ru tycker väldigt mycket om att leka med Tigger som också lär honom massa saker.

Om Sorken...!

Det här är alltså Sorken. Sorken är lite av "arbetaren" i gänget, om man bortser från Kanin. Han är inte med så ofta, men när han är det så är han ett välkommet inslag! Han bor i ett hål i marken, där han också har sin gruva. Han gillar att spränga. Om nåt ska fixas så tycker han att man lika gärna kan använda lite dynamit...

Hemma hos Christopher Robin!

Christopher Robin är den enda människan som medverkar i Nalle Puh. Han är pojken som älskar "den löjliga gamla björnen" som han brukar kalla Nalle Puh. Tillsammans med Puh och hans vänner följer Christopher Robin med på många äventyr. Christopher Robin tycker väldigt mycket om att tårta och tycker om att ordna kalas till födelsedagar och andra tillfällen.

Historien bakom Nalle Puh och hans vänner!

När Christopher Robin fyllde ett år fick han en stoppad björn från Harolds av sin pappa A.A Milne och sin mamma Daphne. Julaftonen 1921 fick han en åsna. Snart fick han ytligare ett gosedjur till sin samling, nämligen en gris av sin granne. Ett par år senare till kom även en stor och en liten kängru. Tillsist fick Christofer Robin en tiger. Men innan dess hade A.A Milne redan skrivit de första två berättelserna med sin sons kramdjur som huvudpersoner. Idén att ge leksakerna liv kom från A.A. Milnes fru, Daphne. Uggla och Kanin är baserade på djuren som bodde i närheten av deras hus.

1924 publicerades Milnes första bok "When We Were Very Young", här nämndes en knubbig björn som läsarna tyckte speciellt mycket om. Detta gjorde att Milne nu valde att inrikta sig på björnen och även inkludera sin sons andra mjukisdjur. Den 14 oktober 1926 gavs "Winnie-the-Pooh" ut. Winnie-the-Pooh har kommit i nya upplagor ända sen dess, och sålts i över 20 miljoner exemplar. År 1928 kom uppföljaren, "The House At Pooh Corner". Sedan följde "Now We Are Six", boken som Tigger för första gången dyker upp.

Nästa steg i utvecklingen blev att bilderna började färgläggas. Intresset för figurerna i Nalle Puh bara ökade och ökade. Man har också en liten berättelse hur Nalle Puh fick sitt namn.

Sagan om Nalle Puh!

En dag hörde jag ett surrande ljud. Det kom från toppen av ett träd. - Det där surret betyder bin, tänkte jag. Och bin betyder honung. Och björnar tycker om honung. Så jag började klättra. Jag klättrade och klättrade och klättrade. Men plötsligt BRAK! Föll jag duns, duns, duns... och så landade jag i en stickig buske. Men, jag ville ha den där honungen! Plötsligt fick jag en idé. Jag gick till Christopher Robin. - Har du händelsevis en blå ballong? frågade jag. Vad ska du med en blå ballong till? sa Christopher Robin. -Honing! viskade jag. - Men inte kan man få honung med ballonger. - Jag kan det, sa jag. Jag ska försöka se ut som ett svart moln under en blå himmel. Det är därför som jag behöver en blå ballong. Christopher Robin hade en blå ballong, och den fick jag av honom. Jag rullade mig i en gyttjig pöll, sen tog jag ballongen och flög uppåt, uppåt. - Vad ser jag ut som? frågade jag. - Du ser ut som en björn som håller i en ballong, sa Christopher Robin. Det tyckte bina också. - Ta ett paraply sa jag, och gå fram och tillbaka och säg 'Håhå jaja, det blir bestämt regn'. Men bina surrade bara mer och mer. - Aj skrek jag. Christopher Robin, det här är fel slags bin. Jag tror bestämt att det är fel slags honung också. Jag tror jag kommer ner igen. - Men hur? frågade Christopher Robin. - Du måste skjuta ballongen med din bössa, sa jag. Pang! sa geväret- AJ! sa jag. - Bommade jag? sa Christopher Robin. - Inte precis, men du bommade på ballongen, sa jag. Han siktade igen. Den här gången träffade han ballongen, och jag seglade långsamt till marken. Mina armar blev så stela, så de pekade rakt upp i över en vecka. Varje gång en fluga satte sig på min nos måste jag blåsa bort den -. Och jag tror det är därför jag kallas Puh.

Det finns en berättelse som är kortare.

"Hallo!" sa Puh i väskan, det var något utanför. "Hallo!" sa Vad det nu var. "Oh!" sa Puh. "Hallo!" "Hallo!" "Oh, där är du!" sa Puh. "Hallo!" "Hallo!" sa det konstiga djuret, och undrade hur länge detta skulle hålla på. Puh var precis på väg att säga "Hallo!" för fjärde gången, när han trodde att han inte skulle, så sa han, "Vem är det?" istället. "jag," sa a rösten. "Oh!" sa Puh.

Här är även den engelska versionen.

"Hallo!" Said Pooh, in case there was anything outside. "Hallo!" Said Whatever-it-was. "Oh!" Said Pooh. "Hallo!" "Hallo!" "Oh, there you are!" Said Pooh. "Hallo!" "Hallo!" Said the Strange Animal, wondering how long this was going on. Pooh was just going to say "Hallo!" for the fourth time when he thought that he wouldn't, so he Said, "Who is it?" instead. "Me," Said a voice. "Oh!" Said Pooh.

Citat från Nalle Puh figurerna!

"Du Puh, vad är det första du tänker på när du vaknar" frågade Nasse. "Jag undrar vad jag får till frukost" sade Puh. Vad tänker du Nasse? "Jag undrar vad för roligt som ska hända idag" svarade Nasse. " Mmm, sade Puh tankfullt, Det är samma sak".
Sagt av Nalle Puh.

När man är en björn med mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man ibland att en idé som verkade vara riktigt idé aktig inne i hjärnan, är helt annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på.

När du bär med dig en burk honung som du tänker ge bort till en vän på hans födelsedag - stanna inte på vägen och ät upp den. När du tittar på dina båda tassar, behöver du bara besluta dig för vilken som är den högra - sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra. När du vaknar på morgonen, så kom ihåg att oavsett om din första tanke är "Undrar vad det blir till frukost?" eller "Jag undrar vad det ska hända för något spännande idag?" - så är det samma sak. Titta in till någon när som helst om du känner för det. Säger de "Usch, är det du!" kan du ju titta ut igen. När man ger sig iväg på en exposition, är det viktigt att man har med sig proviant. Eller åtminstone någonting att äta. Fastän det är väldigt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som nästan är ännu bättre. Om du känner dig villrådig är det bra att veta att "O, tappre Nasse" alltid är ett ytterst omtänksamt sätt att inleda en dikt. Om man vill göra en sång lite mer gnolig kan man lägga till några tiddelipom. Den bästa platsen att gräva en mycket djup grop i vilken man vill fånga en Heffaklump, vore någonstans där en Heffaklump redan befinner sig, bara någon meter längre fram ungefär. Först eftertanke och sedan hårt arbete. När du ser att någon sätter på sig sina stövlar, kan du vara ganska säker på att något spännande snart kommer att hända. Ibland är en båt en båt och ibland är den närmast en olyckshändelse. Det beror alldeles på om du är över eller under den. För den som inte är bildad är ett A bara tre pinnar. Det är ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte har någon att dela dem med. Du kan inte alltid stanna i ditt eget hörn av skogen och vänta på att andra ska komma till dig. Du måste gå till dem ibland. Om du försöker hitta hem men istället hittar en grop, kan du försöka att leta efter en grop. Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske du hittar någonting du inte letar efter, vilket skulle kunna vara precis det du letar efter. Man kommer ingen vart med ett samtal om den andra personens svans bara nätt och jämnt är inom synhåll under konversationens andra hälft. Om du försöker hitta hem men istället hela tiden kommer tillbaka till samma gamla sandgrop, kan det faktiskt vara så att sandgropen förföljer dig. Innan du påbörjar en jakt är det klokt att fråga någon om vad du letar efter innan du börjar leta efter det. Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara. Att kunna stava är inte det viktigaste. Vissa dagar har det ingen betydelse alls om man kan stava till tisdag. Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en del av skogen som av misstag kommit bort. Man kan inte annat än respektera någon som kan stava till tisdag, även om han inte stavar det rätt. Om du försöker att ignorera en knackning på din dörr, skrik då inte "Nej!" när någon frågar "Är det någon hemma?" Om man vänder sig om och får se en mycket farlig Heffaklump som stirrar på en, glömmer man ibland vad det var som man hade tänkt säga. Ibland, när man står på den nedersta slån på bron och lutar sig fram och ser ån långsamt flyta fram under sig, vet man plötsligt allt som finns att veta.

FOTSPÅR I SANDEN!

En natt drömde jag att jag vandrade med Herren längs en strand. Händelser ur mitt liv framträdde som blixtbelysning på den mörka himlen. För varje händelse såg jag avtryck av två par fötter i sanden, mina fotspår och Herrens. När den sista händelsen av mitt liv rullades upp såg jag tillbaka på spåren i sanden. Bitvis fanns där endast ett par fotspår. Detta förbryllade mig. Och jag frågade Herren varför det var så: "Herre, du sade när jag bestämde mig för att följa dig, att du skulle vandra vid min sida och tala med mig. Hela vägen genom livet. Men nu märker jag att när jag hade det som svårast i livet fanns bara ett par fotspår. Jag förstår inte att du övergav mig då jag behövde dig som mest". Herren viskade: "Mitt älskade barn, du är dyrbar i mina ögon. Jag skulle aldrig lämna dig när du möter motgångar och prövningar. De gånger då du såg endast ett par fotspår i sanden, det var då jag bar dig". KÄRE VÄN Jag ville bara skriva några rader för att tala om hur mycket jag älskar dig. Jag såg dig igår när du gick och pratade med dina vänner. Jag väntade hela dagen på att du skulle vilja prata med mig också. När kvällen kom gav jag dig en solnedgång och mörker så att du skulle få vila, och jag väntade. Du kom aldrig... Ja det sårade mig faktiskt, men jag älskar dig ändå. Jag såg dig somna in och längtade så efter att få röra vid din panna, så jag lät en strimma månsken komma på din kudde och ditt ansikte. Jag skulle så gärna velat tala med dig. Du vaknade sent och rusade iväg till skolan. Mina tårar blandades med regnet. Idag ser du så ensam och ledsen ut. Det gör ont i mitt hjärta för jag förstår dig. Mina vänner sårar mig ganska ofta, förstår du, om du bara ville lyssna till mig! Ser du inte på den blå himlen hur jag älskar dig? Min kärlek till dig är djupare än oceaner och större än dina största önskningar. Okej, jag ska inte störa dig längre. Du har frihet att välja mig, men jag har valt dig och därför ska jag vänta.

Disney

Visst var Nalle Puh och Co. populära utan Disneys inblandning, men det är mycket tack vare Disneys fina illustrering som de har vunnit sin stora popularitet. Det var under 1960-talet som Walt Disney köpte filmrättigheterna till Nalle Puh av Daphne Milne. Disneys egna barn hade varit väldigt förtjusta i berättelserna om den lilla björnen, så han trodde att även andra barn skulle göra det. Inte en helt fel gissning....

Genom att samla ett gäng med skickliga tecknare, skådespelare och tekniker lyckades han skapa den första underbara filmen med Nalle Puh. Ett mästerverk som skulle bli älskad världen över. Det var tänkt att filmen skulle bli en långfilm, men Walt Disney bestämde sig för att dela upp den i ett antal kortfilmer. Då Nalle Puh inte var lika känd i Staterna som i England trodde han att flera kortfilmer skulle ge Amerikanarna mer tid att fatta tycke för Sjumilaskogens invånare. Än en gång hade Disney rätt och han spådom att Nalle Puh skulle bli en klassiker slog in.

Dineys första film "Nalle Puh och honungsträdet", en kortfilm på drygt 20 min, kom 1966. Som Walt Disney förutsett blev den i stor succé i USA, men i England var intresset betydligt mindre. De ansåg att Disney ändrat för mycket på figurerna och inte nog med det så pratade man amerikanska i filmen. Detta resulterade i att de dubbade om Christofer Robin med en brittisk accent. Den andra filmen, "Nalle Puh och den stormiga dagen", kom två år senare. Den blev ännu mer populär och för den vann Disney en Oscar. 1974 släpptes den tredje filmen; Nallle Puh och Tigger. Nästa steg vart är sätta samman de tre kortfilmerna till en långfilm; Filmen om Nalle Puh. Den hade premiär 1977 som Disneys 22:a tecknade långfilm. Efter detta har det gjorts en mängd nya kortfilmer om Nalle Puh och hans vänner av Disney, alla väldigt omtyckta.

Författaren!

Alan Alexsander Milne är det fullständiga namnet på mannen som skrev historierna om Nalle Puh och hans vänner. Han föddes 1882 i London som den sist födda sonen i barnaskara av tre. Hans far var en lärare och kanske var det som bidrog till att hans egna studier gick så bra. Vid 11-års ålder fick han sitt första stipendium. Det var till Westminster School, efter fortsatta lyckade studier där blev han antagen till Cambridge University. Här blev han redaktör på en studenttidning. Efter sin examen flyttade han tillbaka till London. Han spåddes en god framtid och fick många erbjudanden till jobb. Det förväntades att han skulle bli en stor författare, men i stället valde han att ta ett jobb som assisterande redaktör på "Punch", en brittisk humortidning. Detta skulle bli hans arbetsplats de kommande 8 åren.

1913 gifte sig Milne med sin Dorothy de Selincourt, som han kallade för Daphne. Strax efter det bröt första världskriget ut. Milne värvades då till the Royal Warwickshire Regiment, under träningarna där skrev han sin första teaterpjäs. Den sattes upp i London 1917 under namnet "Wurzel-Flummery". Två år senare hade han hunnit med en bok och flera pjäser. Han var nu både rik och berömd.

1920 föddes Christopher Robin Milne. Sonen fick Milne att börja skriva barnkammarrim, som blev mycket populära. Detta ledde till att han skrev en hel bok med verser för barn. Den fick namnet "When we where very young", och publicerades 1924. Här i presenterades Nalle Puh för första gången, och blev mycket populär. Då Milne sedan inriktade sig på Nalle Puh och sonens andra kramdjur vart det en fullkomlig succé. Det är det som han i dag är berömd världen över för, någon som han själv inte skulle tyckt om. Han ville betraktas som en seriös författare och ville häldre uppmärksammas för sina pjäser, så som han också gjordes under större delen av sin livstid. 1952 drabbades Milne av en stroke. Han invalidiserad och 1956 avled han.