Ärkeängel

Ärkeängel, en ängel, eller himmelsk varelse, med högre rank än vanliga änglar. I judisk och kristen litteratur, de fyra namngivna är Mikael, Gabriel, Raphael och Uriel. Inom Islam tror man att fyra ärkeänglar vaktar Allahs tron. Enligt kristen tro, så tillhör ärkeänglar den åttonde av nio "plikter". Ordnade i fallande ordning (på svenska inom parenteser):

Seraphim (Serafer)

Cherubim (Keruber)

Thrones

Dominations

Virtues (Dygdeänglar)

Powers (Kraftänglar)

Principalities (Principalänglar)

Archangels (ärkeänglar) (Ärkeänglar)

Angels ("vanliga" änglar) (Änglar)

Cherubim (Keruber)

Cherubim, Keruber, bevingade övernaturliga varelser liknande änglar. I gammal hebreisk tro, är änglar liknande människor, medan keruber har vingar och är mer djurlika. I det hebreiska systemet, är keruberna en av nio sorters änglar. Gud placerade keruberna på den östra sidan av Eden för att hindra människan att återkomma till paradiset och på det sättet få tillgång till Livets Träd (se Genesis 3:24). Keruberna är också Guds tron.

Mikael

Mikael (Hebreiska, "Han som är som Gud?"), Kallad St. Michael i de kristna kyrkorna, en av de sju ärkeänglarna inom Judendomen, Kristendomen, och Islam, tros vara ledaren över änglarna (se Daniel 10:13, 21 12:1), och väktare över Israel. Enligt Enochs Bok, så besegrade Mikael Lucifer och hans trogna, och kastade ner dem (mer korrekt översatt "förvisade dem") till Helvetet.

Gabriel

Gabriel, en ängel av hög betydelse inom Judisk, Kristen och Muslimsk tro. Han är en av de fyra namngivna ärkeänglarna, i Judendom och Kristendom, de andra är Mikael, Raphael och Uriel. Gabriel är den himmelske budbäraren som uppenbarar sig för att avslöja Guds vilja. I det gamla testamentet, förklarar Gabriel förutsägelsen om de 70 veckorna av året (eller 490 år). Han kommer även till Maria och berättar att hon skall bli Jesu Krists moder. Inom den muslimska tron så sägs Gabriel vara anden som förklarade de heliga skrifterna till Profeten Muhammed.

Gabriel är prinsen av eld, och anden som vakar över åskan och frukternas mognande. Han är en lingvist som lärde Josef de 70 språken som talades vid Babel. Inom konsten så är han generellt presenterad bärandes antingen på en lilja, Marias blomma, vid tillkännagivandet, eller trumpeten som han skall blåsa i för att tillkännage "the second coming" (svårt att översätta).

Änglar

Ängel, (grek. angelos, "budbärare"), himmelsk ande trodd att vara budbärare mellan gud, eller Gudarna, och mänskligheten. En ängel kan också vara en Väktare, en himmelsk krigare, eller till och med en "kosmisk kraft". Skillnaden mellan en god och ond ängel (demon) är mycket oklar. Därför kan änglar mest beskrivas som medlare mellan mänskligheten och det okända (gudomliga). Israels tro är att det bara finns en Gud, men innan dess så var deras tro att det fanns flera gudar, men de löste detta genom att förvandla alla utom en till änglar.

Antalet änglar är inte bestämt. Men det är känt, ifrån Enoks Bok, att varje ärkeängel bestämmer över 15 miljoner änglar. Och när man betänker att det utfördes en utrensning i Himmelen för ett antal år sen sär ungefär en tredjedel av änglarna blev förvisade till helvetet, så inser man att helvetet inte heller är så litet.

Gott och Ont

Den judiska sekten "Qumran", till exempel, såg världen som ett slagfält för goda och onda andar, mer exakt en kamp mellan Sanningens Andar och Förvirringens Andar, den senare motsatsen till Gud, kallad Belial.

Drakar

Drake, legendarisk reptil, monster, liknar till viss del krokodilen och brukar ofta ha vingar, stora klor och brinnande andedräkt. I vissa gamla folksägner, representerar draken ondska och förstörelse. Detta koncept hittar man bland annat i Enuma Elish, en mesopotamisk episk saga skriven ungefär 2000 f. Kr. En av de centrala figurerna i denna saga är Tiamat, en drakliknande person som kommer från haven, som ledde horder av Kaos (ondska) och förstörelse. I hebreiska skrifter så representerar draken död och ondska, medan den i kristendomen representerade synden. Den visades ofta krossad under olika helgons fötter, symboliserande kristendomens seger över synden.

De gamla romarna och grekerna ansåg att draken var en vis och mäktig varelse som visste och kunde berätta jordens hemligheter för de dödliga. Draken blev senare ett militäriskt tecken för romarna. De romerska legionerna tog vid det första seklet efter Kristus upp draken på sina baner.

St. Sigfrid dödade en drake, och det finns en liknande händelse i en av Beowulfs episoder, där han tar hand om något liknande en drake.

Vikingarna hade för övrigt ett drakhuvud i fören på sina skepp. Det finns även en drake i den fornnordiska mytologin, där denne vaktar visdomens källa. Oden sägs ha offrat sitt öga för att få dricka ur källan. Denne drake drack varje morgon en klunk ur källan för att den skulle veta vad som hände i världarna.

Bland kelterna så sågs draken som ett tecken på den Absoluta Makten. Det legendariska monstret var också avbildad på de Teutoniska stammarnas sköldar, de som senare invaderade England, och draken kom faktiskt fram så sent som på 1500-talet, på de engelska kungarnas baner. I början på 1800-talet så ristades drakar in på Prinsen av Wales rustning.

Draken finns också med i en del mytologiska berättelser från Orienten, speciellt Japan och Kina. I Japan och Kina så definierar den både gott och ont. Traditionellt i Kina ses draken föra tur med sig.

Djävulen

Djävulen ses i Hebreiska och Kristna texter som ondskans överhuvud, som för evinnerlig tid har regerat över ondskans rike och dess invånare. Han går alltid emot Gud, och gör allt för att få mer som tillber honom. Ordet kommer från engelskans Devil, som kommer från latinets diabolus, eller grekiskans diabolos vilket båda betyder kränkande, baktalande. Även använd i grekiskan som ett substantiv för att identifiera en person som baktalande. Termen användes i den Grekiska översättningen av Bibeln, inte för att beskriva baktalande människor, utan för att beskriva ha-satan (senare "Satan"). En titel som en medlem av den gudomliga domstolen, som fungerade som Guds spion, samlande information om mänskliga varelser.

I senare Judiska och Kristna texter blir titeln ett namn; Satan. Satan börjar bli sedd som en motståndare till Gud. Detta kommer förmodligen från den Persiska "tvåfaldiga" filosofin, med dess två krafter, Gott (Ormazd), och Ont (Ahriman). Men i Kristna och Judiska texter så är det onda alltid något temporärt, något som Gud själv har skapat. I Qumran–sektens skrifter så uppträder ondskan (Djävulen) som Belial, Förvirringens Ande.

I kristna och judiska texter så tror man att människor kan bli besatta av djävulen, eller hans undersåtar, demonerna.

Djävulen har tagit många olika former, i början sågs den som en Drake, efter det som något liknande människorna, dock med horn och svans. I nutiden så är det många som ser djävulen som en advokat eller liknande, listig och elak. Men det finns ingenting som säger att han skulle vara annorlunda på något sätt. Djävulen var ju från början en helt "vanlig" ängel, som tillhörde Seraferna (de mäktigaste). Satan nämns i Enochs Bok som "den mäktigaste av Seraferna, han var Guds högra hand, och…”. Han nämns även senare, i samma bok, "han, Guds högra hand, vände sig emot, och förkastade, sin Gud, och blev avvisad från himmelriket. Han kastades ner mot jorden, och när han slog i marken så förvanskades hans änglavingar till svarta, sotade vingar, och hans dräkt blev svärtad till oigenkännlighet.". Han nämns i flera andra stycken, men inget så här beskrivande. Nu kommer jag att bli hädisk, och säga att djävulen borde se exakt likadan som en helt vanlig ängel.

En filosofisk fråga: Var det verkligen Gud som vann slaget i himlen? Man kan ju undra…

Satanism

Satanism, dyrkandet av Satan, traditionellt sammankopplat med ockultism och häxtro, och "den mörka samlingen". Även om vissa lärde inom området tror att före 1800- talet så var "den mörka samlingen" till största delen litterär, den blev dock ganska snabbt "uppsnappad" av satanister, och blev en central del i Satanismen. De som utför predikningarna bär kappor, representerande sådana som präster har, utom det att dräkten kan innehålla figuren av en get, ett djur ofta associerat med Satan. Andra delar av "den mörka samlingen" kan innehålla ett uppochnervänt krucifix, parodier på Kristna böner och offrandet av djur, kan även innehålla ritualiska orgier.

Satanism verkar till största delen vara en del av dyrkandet av demoner, för det beskriver inte Satan som välgörande eller orättvist behandlad. Mer som en djävul med mer krafter än den goda sidan, vilka inte har kunnat infria löftena de har givit världen. Satanismens historia är obskyr. Det är möjligt att den franske marshallen Gilles de Rais, som prövades och dömdes för kätteri, Satanism och barnamord, var en tidig "anhängare". Satanismen verkar ha uppkommit under Louis XIV (Frankrike) tid som regent, och har klarat sig självt sedan dess, oftast gömd och utövad i hemlighet, men ibland kommit upp i allmänheten, om man så säger.

Demoner

Demon, övernaturlig varelse, ande, med kraft att påverka mänskliga liv, oftast i onda ärenden. Demoner har spelat en roll i de flesta religioner, och har också uppenbarat sig i mytologisk litteratur. Exorcism, utövandet av utdrivning av demoner som har besatt människor, har blivit använt av många religioner, oftast av en person av vikt. Studier om demoner kallas demonologi.

Tron i onda andra och deras förmåga att påverka människors liv har sitt ursprung i förhistoriska tider. Många tidiga folkslag trodde att varje ting i naturen var besatt av en ande. Onda andar eller demoner var förfädernas andar som skadade levande människor. Samhällen som praktiserade dyrkan av förfäder försökte påverka både onda och goda handlingar.

Vissa gamla samhällen, inkluderande dom i Egypten och Babylonien (numera Irak), trodde att såna andar hade ansvaret för kroppsfunktionerna och att demoner skapade sjukdomar.

Ande och demon -skapelser blev en viktig del av Hinduismen, Indiens religion. Hinduiska skrifter, kallade Vedas, skrivna ungefär 1000 f. Kr. beskriver en blandning av onda andar, inkluderande "asuras" och "panis", vilka skadar människor och motarbetar de Hinduiska gudarna. Ordet demon kommer från en gammal grekisk term, daimon, som beskrev skapelser med speciella krafter som placerade dom mellan gudarna och människorna. Dessa skapelser hade förmågor att antingen förbättra folks liv, eller att bringa gudarnas straff över dom.

Grundidéerna om demoner inom Kristendomen kom ifrån beskrivningar av onda andra eller, mer korrekt översatt, "orena andar". Vid medeltiden hade Kristendomen utarbetat en "vacker" hierarki av änglar, som var relaterade till gud, och de hade också utvecklat idén om fallna änglar, eller demoner, som leddes av Satan. Satan själv var sedd som den fallna ängeln. I de mesta engelska översättningar av Bibeln så är termen demon översatt som djävul, och i nya testamentet, så är demon identifierad med ond ande.

Islam har också utvecklat ett komplext system av demoner. Muslimska skrifter beskriver en grupp av onda skapelser, kallade djinner, som orsakar förstörelse och styr över platser där onda aktiviteter tar plats. Den första djinnen kallades Iblis, han kastades ut av Allah för att han vägrade att tillbe Adam, den första människan. Demoner har också blivit delar av folktron i hela världen. Många av dessa demoner har olika "egenskaper". Dessa "egenskaper" inkluderar sådana skapelser som vampyrer, som suger blod från sina offer. En annan variant av demon är den japanska "onin", som sägs ta med sig stormar dit den kommer. Folks tro i demoner och onda andar har stadigt avtagit sedan 1600-talet.

Varulv, engelska för Werewolf (gammal engelska "werewulf", man-varg). Enligt gammal skrock, en man som förvandlas till, eller förvandlar sig själv, till en varg i utseende och tankesätt. Varulven, ibland förvandlad under fullmånens påverkan, springer omkring under natten, ätandes galningar eller lik. Berättelser om sådana förvandlingar är givna av flera av de klassiska författarna, och från medeltiden, då flera män blev anklagade för att vara varulvar. Termen lykantropi refererar till förvrängningen av att man tror att man är en varg.

Hades

Hdes, i grekisk religion dödsrikets gud, son till Kronos, bror till Zeus och make till Persefone. Hades är främst underjordens osynlige och fruktade härskare.

Namnet betecknar också själva dödsriket, de avlidnas dystra skenvärld. Där rinner fem (5) floder:

Lethe, ur vilken själarna dricker glömska, Styx, Kokytos, Pyriflegethon och Acheron, jämte Styx tänkt som underjordens gränsflod. Över Acheron fraktas de dödas själar av färjkarlen Charon (Karon), vilken som färjlön erhåller det mynt man enligt antikt bruk lade i den dödes mun, en obol. Vid ingången till Hades vaktar den trehövdade hunden Kerberos (Cerberus).