Rash:kml-98

Darkness feasting on youre brain,

The scraps left are scrambled, cuite inzane.

Madness a token of gratitude curtisy lucifer

Himself, beating of hammers, evil moves

Slowly, in darkness it dvelvs.

Oh, i feel a rash, under my flesh, in

My brain, raving mad men crying, youre

cure will render me insane

feasting of whats left in life, all fates

books i have read, i think i know what

to do now, my only chance of living is

to be dead.

Feel the rash spreading, feasting in youre

Head, bleed in madness, misery herself

you have wed. Youre life moves as slowly

as mercury, cold and lonely the rash itches

under your flesh, feasts on youre misery,

rendering you with death.

Dark Deceptions av: kml-98

Dark deceptions roam my hope, testing me

, hurting me, lookin if i will cope.

the pressure, the land of stress,

killing you, beating you untill youre

mind is a mess.

The sorrow, wallpaper, telling me,

persuading me, feeding me that

my world didnt just faded.

Into darkness, out of light, you are safe

there, you belong there, where

your life is under our might.

Come now its time to go, obey me,

Please me, or else youre old friend

Might be your foe.

Leva för Hämnd: Mattias landelius-98

Det har gått många timmar men det känns som år då han ensam på

Slagfältet står. hans kropp är sargad, hans hälsa vek, de du gjorde emot honom

Var mer än bara svek, han gråter inte, inga tårar finns kvar att fälla,

han lever inte, inte sedan du blodsbandet brutit, allt ni har delat, allt förflutet

bara slängt åt sidan och glömt, alla minnena, allt ni drömt. Det betyder inget

för honom nu det enda i hans sinne är du. Inom skriker han i vredesmod,

inom skriker han efter människoblod, inge mer hambo, inge mer vals,

han drömmer bara om sina händer runt din hals.

I blod skrivet står ett ord på hans bringa, blodet är fallna fienders

då han svärdet svinga. HÄMND är etsat med blod och eld, han har

fortfarande inte fått sin rättfärdiga gäld. Ditt falska svin, han trodde att

du var hans vän, ditt barndomsord, erat blandade blod, det här får

aldrig hända igen. Frukta min vän för han kommer alltid vara i

dina hasor, han kommer alltid följa även då hans kläder är i trasor.

Ditt liv är redan över, du har gjort fruktan självt vred, först då

Du multnar i jord, är han fri från sin ed.

Döm inte... : kml-98

Bödlar stå med svarta huvor, nycklar till stolen hålls i svettig hand,

Darrande de skickar en man till gråzonens land. Bödeln jämnar naglarna

med en liten fil, han sluter flämtande ögonen, han känner sig så vid liv, länge

har han levt i den vita tunnelns land, dödat drägg såväl som kvinna så grann,

larm tjuter så röd, vittnena flämtar, fången är inte död,

bödeln ler då han mannen färden till gudsland nekar, mannens skrik

genom korridorer ekar. Han vrider upp strömmen till tiotusen volt, skakande av

el kroppen osar, vittnenas magar gör revolt.

Orkar inte bry mig: kml-98

Tankarna är borta, river mitt hår, Men jag ändå inget än lidande får .

Jag kan inte vråla ut i raseri, ingenting upprör mig längre, jag lever

i en grå istid. Drömmarna saknar skräck och lusta, nymferna saknar

dragningskraft, ingen idé att till strid rusta, allt saknat kraft. Morgon

nyheterna är en grå dimma, livet är en enformig ocean som jag med

bister min simma. Allt är så grått och trist, desperata i gråzonens land,

vi barn av betong längtar efter antikrist.

Ensamhet: Kml-98

Öde kullar beskriver ensamheten i mitt

brinnande hjärta, vrede över liv, jag kvider,

kvider i smärta. Vinden piskar ditt mörka hår,

ensam låga brinner, regnet blöter kalla lår.

En sticka av eld brinner av hat, liksom vite krist

lyser den klart Du sätter fyr på mitt hjärta i

kärlekens hav, inferno av eld brinner, brinner tills

bara sorgens aska finns kvar. Nu är igen mitt hjärta

allena, har jag tolkat dig så fel

vad var det du mena(de)? Åt öde kullar jag ler,

ingenting där att hitta, ingenting där jag ser.

Blåsten virvlar upp mitt hjärtas aska, pustar iväg

Till fjärran land, kvar står jag ensam med enbart

tomheten i min breda famn. Jag fryser, vinden

river upp gamla sår, tårar strömmar ned för

bleka kinder, bara kärlekens värme kan göra min

mentala vinter om till vår, tills dess väntar jag

själlöst, på öde kullar jag står.