Klan Toreador och omvärlden
Veka poeter, fotomodeller, gallerister, mecenater, musiker, juvelerare, härförare, målare, kockar, parfymerare, designers, sminköser, fotografer, smeder, arkitekter, filmstjärnor, heminredningsexperter, tatuerare, plastikkirurger, kopister, yrkesmördare, keramiker, brodöser, dansare, tjurfäktare, gigolos, språkexperter, vinmakare, art directors, serietecknare, elitidrottare, hedonister… Visst är klan Toreador allt detta, och mer därtill.
Vampyrerna i denna klan är kanske de som mest påminner om oss människor och umgås med oss på daglig (nattlig?) basis. Det är också en av få som i grund och botten vill mänskligheten väl. Klan Ventrue vill härska över den, Tremere vill utnyttja den, Brujah vill att den ska utkämpa deras slag, Gangrel struntar i den, Nosferatu spionerar på den och klan Malkavian vill, punkt.

Toreadorernas plats i Kamarillan
Andra vampyrer anser klanens medlemmar mest vara bortskämda slynglar som aldrig kommer att duga till något, hur gamla de än blir. (Klanen gör allt för att stärka denna uppfattning. Det är ju så mycket enklare att överraska andra, när man själv är underskattad.) Varför står då de övriga klanerna ut med den?
En orsak är att Toreadorerna trots allt är en av världens mäktigaste vampyrklaner, även den är splittrad. (Att umgås med de rikaste och mäktigaste människorna har sina fördelar.) Eventuella försök att försöka göra sig av med Toreadorerna skulle ena klanen mot den fienden.
En annan orsak är att klanens medlemmar kan komma och gå litet som de vill, även till ställen där den mäktigaste Ventrue skulle tveka. Det ger dem möjlighet att skaffa information som skulle vara svår att komma åt på annat sätt. Gamla vampyrer i andra klaner tror att Toreadorerna även säljer uppgifter åt det andra hållet men det har inte kunnat bevisas.
En tredje anledning till att låta klanen vara i fred är att de är de enda som kan anordna fester dit alla socialt acceptabla vampyrer är bjudna. Där kan de träffas och diskutera utan att väcka misstankar. 

Kort klanhistoria
Arikel, klanens grundare, var tillsammans med sin tvilingbroder Malkav, den Förstföddes första avkomma. Enligt klanens traditioner är Arikel kvinna medans fragment från Nods bok antyder motsatsen.
Oavsett vilket, så har klanen spritt sig över världen och försökt forma människornas samhällen till att passa sina egna syften. Överallt där konst, bildning  och filosofi har stått högt i kurs kan man se Toreadorernas inflytande: Aten under antiken, Kartago, Rom, Främre Orienten och Kordobakalifatet under Europas tidiga medeltid, Bysans, renässansens Italien, barockens och rokokons Frankrike, etc.
Efter den industriella revolutionen verkar den ha slagit sig till ro, nöjd med att låta klan Ventrue styra Kamarillan. Vem vet, kanske samlar de endast kraft inför det kommande årtusendet, fullt upptagna med att smälta intrycken från de tusentals kulturer som upptäcktsresenärena hittade under arton- och nittonhundratalen. Strömningar inom bildkonsten och den nya s.k. världsmusiken kan vara tecken på detta.

Kulturens plats i samhället
Ordet kultur härstammar från  latinets ord för att bruka jorden, att skaffa fram mat, d.v.s. själva grunden för det mänskliga samhället. Det är ur detta perspektiv som klan Toreador betraktar världen. Kultur är, för dem, lika viktigt som luften en människa andas. I dagens samhälle har däremot betydelsen glidit något och betecknar oftast en kulturyttring, t.ex. böcker, musik eller arkitektur.

Artister och Posörer
Många hävdar att det skulle finnas en schism inom klanen mellan de som tillverkar konstverk och de som avnjuter dem. Att Artister (konstnärer) och Posörer skulle slåss om makten och att Artisterna alltid går segrande ur varje strid. De har inte förstått att det handlar om ett ömsesidigt beroende och att Posörer mycket väl kan ha högt anseende inom klanen. Konstnären skulle stå sig slätt utan de kontakter som krävs för att hennes verk ska kunna framföras eller säljas.
Många Posörer är dessutom konstkritiker och att få sina verk positivt bedömda är en nyckel till framgång inom klanen. En nyligen Omfamnad konstnär bör därför akta sig för att stöta sig med