Det symboliska filtret

Det symboliska inre filtret är det inre filter som vi fått från vår

omgivning. Först och främst från barndomen, men även från

vår skoltid och från det samhälle som vi lever i. Om vi tittar på

vårat samhälle idag så ser vi om vi tittar efter att uppförande

reaktioner, kommentarer och våra känslor endast är tillåtna om

samhället säger att det är tillåtet. Nu kan vi fråga oss: Varför?

Är det så här vi vill leva? Nej! Men rädslan för att bli utanför är

så stark att vi anpassar oss hela tiden efter vad andra tycker.Vi

anpassar oss så mycket att vi till och med har slutat att ifråga-

sätta, om detta verkligen är sunt. Vill vi verkligen förtrycka oss

själva såhär. Vill vi verkligen förneka våra innersta känslor???

Vi ser kalla hårdsminkade tonårstjejer som desperat söker

uppmärksamhet, genom rivalitet och smutskastning. Vi ser

mammor som skriker och eller hotar sina gråtande små barn.

-Är du inte tyst nu så får du ingen glass! Hur uppfattar dessa

småbarn världen? Jo... -Jag måste göra som mamma säger,

jag måste vara snäll. Barnet förnekar sina känslor och slutar

gråta, mamman blir nöjd. Barnet tänker, jag är fel. Måste vara

snäll. Växer sedan upp med denna grund tanke. Jag måste

vara och göra som andra tycker. Vi ser gäng som står och

skriker och hotar varandra. Vi ser punkare som som avskyr

samhällets förtryck. Men vem tar dem på allvar när deras

gröna hår står rakt upp. Vi människor har en förmåga att för-

döma oliktänkande och originella människor. Vi dömer dem

beroende på hur de ser ut eller hur de uppför sig. Ingen får

gå utanför vårat samhälles ramar. Om nån gör det så skall vi

allt visa att de inte är välkomna. Men är det inte insidan som

är det viktigaste? Jo, det håller ju alla med om, om vi frågar

dem. Men vi människor har en annan förmåga till, nämligen

den att vi säger så mycket utan att egentligen stå för det vi

säger. Vi har lärt oss att på utsidan skall allt vara snyggt och

prydligt. Kan det vara så att människorna faktiskt i stort sett

inte tänker själva utan låter andra tänka åt oss? Är vi bara

"programerade robotar" Ja, till en viss del. I stort sett, JA.

Det symboliska inre filtret är alltså. Vårat programerade jag.

Från föräldrar, skolan, släktingar och samhället. Alla "hjälps"

vi åt att upprätthålla detta system. Så länge ingen bryter detta

invanda tanke mönster kommer ingen förändring att ske på

denna jord. Vad är detta som vi så desperat försöker uppnå?

Vi kommer ingenstans så länge vi tror att vi måste göra som

alla andra. Droger, destruktivitet, våld, krig, mobbing, odyl.

Detta kan endast "botas" genom förståelse, inlevelse och

medkänsla. Kan du inte känna detta för de sjuka mäniskor

så känn det då för ditt barn så inte han eller hon blir sjuk också.

Lästips: Louise Minerva Frostegren