-Chaaarge! Ratwulfs råtthord manglar rakt in i Carsteins rike och delar det i två delar. Realm of Terror har fallit. Överrumplade ser sig Vampyrerna omkring. Nu är det ont om tid. Fladdermusbud ilar om nätterna mellan Carsteins huvudstad och hamn. En illistig plan börjar smått ta form men kommer den att vara tillräcklig mot den flodvåg av råttor som svämmar över landet? I väst fortsätter tömmningen av gravar och pyramider. Västalverna sliter som aldrig förr med att resa stora ståtliga murar kring Thaninandar. Östalverna seglar likt de stolta sjömän de alltid varit och befäster Isle of Wealth. -Det är en ren principsak att ha denna ö, yttrar sig Elrond när han skådar ut från kusten och bort över det olyckliga Sea of Troubles. Detta hav vars historia endast består av krig, krig och åter krig.

Överallt i Land of Troubles talas det om Hurog II skam och Lord Dakoths triumf. Den hittils obesegrade Elfbane Hurog II marcherade rakt in i Gore med en mindre styrka för att fullständigt krossa råttfolket, men icke. Han radade upp sina svartorcher i centern under personligt befäl. En skock goblins på vänster flygel och den nyligen inköpta Golgfag och hans kumpander på högerflanken. Inget kunde gå fel. Jo, goblins. Förbannade goblins. Till Lord Dakoths undersättning dök det från ingenstans upp en trupp Chaoskrigare.

-Skarznarath! Råttfolket rusar rakt mot Hurog II skara. Orcherna väntar in Skavens. När de nästan är framme ger Hurog II order om att goblinstidsvagnarna ska anfalla. De borde snabbt slå ut de fruktade Chaosfolket och sedan slå in i Skavengeneralens huvudenhet samtidigt som Golgfag anfaller bakifrån, samtidigt som svartorcherna anfaller framifrån. Omringade och nedmejjade. De inkompetenta goblinerna får ingen rull i sina vagnar utan hamnar istället rakt i armarna på Chaoskrigarna varpå de sakta men säkert drivs bort från fältet. Den som skulle vara den avgörande vänsterflanken var tillintetgjord. Nu såg det helt plötsligt väldigt jobbigt ut. Långt västerut står ett dvärgsändebud och iaktar slaget. På andra sidan, långt österut står ett alvsändebud och iaktar slaget. Så långt ifrån varandra som möjligt. Hittils har de mest småskrattat åt Skavengeneralens vansinne att skicka dyrbara Chaoskrigare som hjulmat åt stridsvagnarna. Nu står de båda tillsammans med Hurog II och Lord Dakoth och bara gapar. För strax efter det att vagnarna fastnar så börjar de "modiga" svartorcherna att lägga benen på ryggen. De drar med sig Hurog II iförvirringen. Han trodde att något mer oväntat dykt upp. Efteråt fick han veta att de sprang för vanliga råttmän. Gissa om svartorchkaptenen blev avrättad och de andra tilltygade. På högerflanken jagar Golgfag Stormvermins till Skavengeneralens glädje. Det leder till att Golgfag och hans legoknektar hamnar så långt bort från slaget att de aldrig hinner tillbaka igen. Kontentan av detta är att ingen gruppering gjort vad den ska. Centern flydde, vänstern flydde och högern sprang åt andra hållet. Vilken katastrof. Men trots detta kaos i Orcharmén så dräptes det tillräkligt många råttor och Chaoskrigare för att de inte skulle kunna driva bort Hurog II helt. Orchkungen lyckades också strax efter slaget med att få stopp på sin springande armé och vända dem mot Gore igen. Så belägringen fortgår.