( "Graks heroic journey" )
|
I södra Vampyrkungariket står en till synes helt obevakad hamn. Armén är långt norrut och bekämpar Skavens. Hurog II behöver mat för att mätta sin växande orcharmé. Efter den definitiva segern mot Lord Dakoth, vars rike nu är en lydstat åt orcherfolket, så är tillströmningen av orcher ofantlig. Marchen går rakt mot Dakoths citadell för att tydligt visa Skavenfolket vem deras nya herre är och för att stärka armémoralen ytterligare. Grak! Den lömske orcherjätten. Han får uppdraget att ta med sig en klump goblinslödder och utföra räder mot Vampyriket. Mer än goblins lär inte behövas för detta enkla uppdrag. Grak samlar ihop de närmaste goblinerna och ger sig av under all hast i knappt färdigbyggda båtar och alldeles för några för att ta hand om alla dessa små goblins. De fullständigt dräller av goblins ombord de små båtarna. Många ramlar i på vägen mot ön. Både knuffade och olyckor. Väl iland kapsejsar båtarna bakom Graks goblinhord. Jaja Hurog lär väl hämta upp oss sen tänker de och vandrar ljupare in i landet. Vad tornar upp sig mot skyn? Det är inte några berg som Grak trodde utifrån havet. Det är en borg, ingen reträttväg. De går ett sus genom goblinleden. Ut genom portarna marcherar de odöda. En handfull goblins springer fyllda av skräck rakt mot havet och dränker sig själva. De andra är på väg att följa efter. Graks grova stämma ryter över fältet. Varenda goblin står blixtstilla. Ingen goblin vågar sätta sig upp emot Grak den ursinnige. En best som tom är större än svartorcherna. Hans muskulösa siluett tornar upp sig mot den grådaskiga himlen. En orch som med endast ett höftskynke och en jätteklubba lyckats sprida terror och skräck bland nordorcherna kring staden Blod. Arméerna radar upp sig. Vampyrhorden är dubbelt så stor som Goblingruppen. Grak beordrar sina mannar att inte röra sig en tum förän han ger order om det. Odöda rör sig sakta framåt. Goblinerna står kvar. Då stannar den odöda armén. Vad nu tänker Grak. Om vi var dubbelt så stora hade vi kört över dem för längesedan. Nåja då får vi väl göra det ändå. Grak ger orden och gruppens samtliga stridsvagnar piskar sina vargar i full fart mot fiendens frontrank som är fylld av likätare. Pang! Varenda likätare blev överkörd rakt av. Det goblinska fotfolket hurrar, skriker och jublar men Grak är lugn. Han har varit med förr och vet att det är långt kvar på slaget och armén är fortfarande mycket större än dem. Strax därefter rustar en vargflock fram runt skogen och anfaller goblinerna. Men de står stolt kvar. De kan ju inte vara sämre än sina nyligen segrande kumpaner. Slaget fortgår och en efter en flyr goblinfotfolket som de i sedvanlig ordning brukar göra. Men däremot flyr inte stridsvagnarna och de slaktar enhet efter enhet av Vampyrfolk. Det flyger benbitar och tarmar över hela fältet där de röjjer fram. Grak står och ser nöjt på. Slaget är vunnet. Grak har med sina goblinslödder lyckats med det omöjliga, att besegra en dubbelt så stor armé. |