Tungt vilar dimman över otidens Europa. Den råa kylan gräver sig in i var mans benstomme. Folk ger sig inte gärna utanför hemmets dörr och barn har utegångsförbud efter det allt tidigare mörkrets inbrott. Europa har hamnat i en orolig tidsepok. Nerifrån Balkanhalvön hörs Orchers avgrundsvrål, alla vet att de älskar krig och de har hållit sig lugna i mången år nu. Är en grön tidvattensvåg påväg? Nekromantiker och dödspräster rensar varenda kyrkogård och gravplats i öst som i väst. Varför denna likplundring? Ska de odöda marchera igen eller är det bara en kraftmätning? I norr kryper råttorna fram ur sina hålor under de raserade städerna. De 13 (råttornas råd) har haft möte igen. Vad döljer sig i deras dunkla sinne? Från Andalusien åkallas gudarnas yttersta makter när alvernas magiker suger musten ur varenda gammal magibok från förr och ur samtliga höglandsstenar. Är detta ett svar på övrig verksamhet eller önskar Alverna utvidga sitt område? Det rör sig i var vrå ute i Europa. Mitt i allt detta figurerar Dvärgarnas mäktiga rike. Denna stormakt, vilkens levnad döljer många historier och sånger, försvaras stolt och tappert av kortväxta män vars kunskap i maskineri inte går att skåda över hela kontinenten. Även dessa hårdförda män i långa skägg måste samla styrka och slipa upp sina vapen och vila från mjödet inne på kvarterskrogarna. De har hot från samtliga håll, endast ypperlig skicklighet kan behålla detta lands gränser när grannländerna vaknar. Men nöjer de sig med att enbart försvara? Eller har de annat i tankarna? Vilken ickedvärg känner väl egentligen en riktig dvärg?