När rocken kom hem till gården.

(Utdrag ur ett reportage av Tomas Uddin i Eskilstuna-Kuriren).

Nu har Flens musikforum återuppstått och
åter tagit upp traditionen med fritidsgårdskon- serter, till en början enbart i Flen och med lo- kala band. Tanken är att konserterna på fri- tidsgården ska ge unga rockmusiker en chans att spela inför dem i sin egen ålder och Flens musikforum har uppmanat banden att sköta sin egen promotion, bland annat sköta annonserin- gen. Kvällens konsert är den fjärde i ordningen för såväl Remedy som Crying Babies. Banden har lyckats samla en publik på 40-talet ungdo- mar, varav alla inte är intresserade av rockmu- sik.
Men blir man inte mer nervös när man spelar inför folk som man inte känner? - Nja, kanske. Men det är inte så många på sko- lan som gillar rockmusik, vi är lite av outsiders. Då spelar det ingen roll hur vi spelar menar Oscar Karlén, sångare i Crying Babies.
- Jag har lite svårt att bli nervös. Det är synd, man ska nog vara lite nervös för att spela bra, menar trummisen Mijo Koletic

Naturliga rockposer.

Crying Babies har genom lottdragning blivit tilldelat att inleda kvällen. Först ut är Hellacop- ters-covern Riot. Med det för Crying Babies en gammal Flens-tradition att spela garagerock vidare. Publiken applåderar artigt, men still- samt. Mottagandet utgör en stark kontrast mot bandets urladdning på scen. Crying Babies spelar nämligen med energi, ungdomlig ivrighet och kraft.

Trummisen Mijo får ibland hålla igen för att
inte smattra på alltför ivrigt på pukorna och
för gitarristen Martin Forsström tycks rock-
poserna komma helt naturligt.
Crying Babies överrumplar med lån av
Hellacopters och Rage against the machine.
Efter spelningen är båda banden nöjda.
- Det gick bra, men det blev lite skumt
med solona, menar Martin Forsström.

Tillbaka till menyn!