RÖNNERDAHL 
Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng, 
fastnar i sitt lakan, slår näsan i sänggaveln. 
Rullar ner på golvet i en våghalsig sväng, 
slutar sen att skratta när stortån får däng. 
Virrig i sin hjärna han reser sig på knä, 
och ser då mången stjärna fast morgon det nu är. 
Och se så många märken som redan slagit ut på benen, 
blåa och vackra i morgonens svaga ljus.