Rose Marie

Ensam i skogen sjöng den vackra Rose Marie,
kom till den klara bäck och såg sin bild däri,
löste sitt långa hår, log som den fagra vår:
"Hur är min bäck så glad, där hon bland blommor går?
Säg, varför ler i dag skogen i grönt behag?
Varför är himlen blå och varför sjunger jag?
Varför är himlen blå och varför sjunger jag?"

"Kom", sade bäcken, "kom du vackra Rose Marie,
kom som en vind i skogen susar lätt och fri!
Sätt dig invid min strand, svalka din varma hand,
lös dina skor och fäll ditt blåa strumpeband!
Vila vid björkens rot, bada din vita fot,
skölj dina röda kinder! Tag mitt svar emot!"

"Därför är jag så glad, du vackra Rosa Marie,
att jag din spegel är, och ser du dig däri,
därför i täckt behag blommar din skog idag,
därför att Rose Marie bär sjutton vårars drag.
Därför är himlen ljuv, därföre sjunger du,
därför att bortom skogen bor en hjärtetjuv,
därför att bortom skogen bor en hjärtetjuv."

Tack till Salla