SVARTE RUDOLF

Se svarte Rudolf han dansar,
han böjer sin nacke och ler.
Han tänker på stormande nätter
i Amsterdams glädjekvarter.
Han drömmer om flickornas kransar
och svävande bruna ben
på stranden av blåa slätter
vid samoamånens sken.
Han drömmer om flickornas kransar
och svävande bruna ben
på stranden av blåa slätter
vid samoamånens sken.

Han böjer sin nacke och blundar
i flygande roslagsvals.
Så höll han i smäktande lundar
sin arm om chilenskans hals;
Så böjde han krullig hjässa
en afton i negerbyn,
mot trettonårig prinsessa
med eldsken i ebenholtzhyn.
Så böjde han krullig hjässa
en afton i negerbyn,
mot trettonårig prinsessa
med eldsken i ebenholtzhyn.

Så dansa de svajiga karlar
på Malagas vinstänkta redd.
Den vitröda tösen hon bävar,
bedårad, förlorad, förledd.
Hon ler i den väldiges nävar
åt allt vad han tog och han gav,
hon suckar och vinden svarar
från Ålands jäsande hav.
Hon ler i den väldiges nävar
åt allt vad han tog och han gav,
hon suckar och vinden svarar
från Ålands jäsande hav.