TELEGRAFISTEN ANTON HANSSONS VALS

I hans Majestät Karl den femtondes år
gick telegraferingen per semafor,
men sedan, när Oscar blev kung, som ni vet,
då fick telegrafen elektricitet.

Då blev Anton Hansson så innerligt glad,
som telegrafist i staten
han satte sig vid apparaten
och knackade ner, i tre fjärdedels takt,
ett vackert telegram till avlägsen trakt

Här sänder jag gnistor som tydas till ord
och ila som blixtar iväg runt vår jord,
i kväll är det bal i mitt ensliga hus
på klippan i havet vid vågornas brus

och fyrmästarn spelar fiol i min sal,
tvåskeppsbrutna sitter stumma
och matas utav min gumma,
men lotsarna som drog dem ur deras kval
de svävar nu i valsen. I kväll är det bal!

Jag räknar ej orden så noga ikväll,
elektriciteten den gör mig så säll,
jag har ju predikat om detta, du vet,
och slutligen fick vi elektricitet!

Så snabbt som min tanke når dig mina ord!
Du var ju min första flamma,
och närapå med det samma
jag sagt det så hinner det runt kring vår jord.
Var hälsad bortom havet från vännen i Nord!

Nu ser jag i fönstret hur månen går ner
men då lyser solen på himlen hos er,
hos mig är det natt, men hos dig är det sol 
fyrmästarn förvillar mig med sin fiol 

och lotsarna dansa med flickorna här.
Min toddy står het i glaset!
En hälsning från kalaset!
Nu kommer min gumma, Charlotta du vet,
men din är jag ändå per elektricitet!