Diarré hos dabbagam - troligen vitaminkomplettering
av Henrik Artman
Publicerad i TSIÖ:s medlemsblad, sept, 1996
Mina dabbagamer (Uromastyx acanthinurus) fick i våras diarré.
Avföringen ska normalt vara torr och bestående av en svart klump
och en mindre vit, nu kom denna normala avföring tillsammans med något
som i det närmaste skulle kunna liknas vid vatten eller rent urin.
Då dabbagamer lever i öknen (upp till 55-60 C°) så
är det högst ovanligt att djuren skulle avge extra mycket urin,
då den behöver all vätska den kan få. Vad kunde jag
göra för fel? Jag letade febrilt i litteraturen efter orsaker
till diarrér. I flera artiklar om dabbagamer står det om att
de ofta har mask och interna parasiter som i sin tur kan orsaka diarrér.
Där stod också att man måste ge djuren extra mycket vatten
(via dusch) vid diarrér för att de inte skulle uttorka, vilket
jag givetvis gjorde. Jag tog genast kontakt med en veterinär som bad
mig skicka ett avföringsprov till Statens veterinärmedicinska
anstalten, vilket jag gjorde. Mycket riktigt visade provet att det fanns
en riklig mängd springmask (oxyuridae) i avföringen. Jag ringde
dem för att få reda på vilken medicin jag skulle använda,
och fick då reda på att springmask är inte nödvändigt
något ont. Många fåglar har, enligt veterinären
Christianssen på Statens veterinärmedicinska, alltid springmask
i avföringen och detta påverkar inte fågelns kondition,
det kan t om hjälpa foder nedbrytningen. Han menade även att
jag inte ska förvänta mig att kunna hålla ett helt parasitfrittdjur.
Dock kunde han inte hjälpa mig med vilken medicin jag skulle använda
för att avmaska dabbagamer, han visste inte mycket om reptiler sade
han. Jag kontaktade min veterinär Torsten Mörner, som i och för
sig inte har erfarenhet av dabbagamer men är mycket duktig på
rerptiler, han rekommenderade 25 mg/kg Rintal eller Axilur 3 ggr med 10
dagars mellan. Båda medicinerna är receptfria på apoteket.
Problemet är förstås att mäta upp den lilla mängd
som mina små dabbisar behöver, apoteket kan hjälpa till
med detta. Samtidigt ska man förstås även desinfektera
hela terrariumet med allt innehåll. Stenar in i ugnen i en timme,
kokning av alla små saker, deinfektering av alla glasväggar
etc. Inredningen fick vara mycket spartansk under medicineringen, med endast
tidningspapper och några stenar med bohålor. Tidningspapper
valde vi för att det gör att man kan observera avföringen
lättare.
Det största problemet var dock att öppna gapet på dabbagamen.
Med tanke på att en ung dabbagam med lätthet knipsar av ett
torrt majskorn är detta inte förvånande. Första omgången
gick det relativt smärtfritt. Min fru som har längre naglar än
jag fick in en nagel i munnen och kunde bända upp det stenhårda
gapet. Det visade sig dock att dabbagamer fungerar fint som nagelklippare.
Andra omgången höll vi på i över 20 minuter. Gapet
gick överhuvudtaget inte att få upp hur hårt vi än
tog i. Vi blev rädda att vi skulle göra dem illa. Istället
inplanterade jag medicinen i en ärta och såg sedan till att
båda dabbisarna fick sin ärta. Detta var ett mycket smidigare
sätt att ge dem medicin. Under denna månaden som vi gav Axilur
tog jag även kontakt med en van dabbagamsägare, Rolf Kallenbäck,
som menade att den vattniga avföringen kunde vara orsakad av att man
givit för mycket sallad (pga. vätskan). Detta motsade ju det
som litteraturen rekommenderar varpå jag stog villrådig. Jag
gav dem lite mindre sallad och mer bönor istället, samtidigt
som jag duschade dem varje dag. Det gav under inga omständigheter
ett snabbt resultat. Djuren verkade också vara vid god vigör,
förutom att de var lite oroliga när det var avföringsdax.
Under och efter avmaskning så upphörde diarrérna tillfälligtvis
och sporadiskt. Ena veckan hade bara den ena dabbisen diarré, andra
veckan hade den andra diarré. Jag var givetvis orolig att det skulle
vara något annat. Jag förhörde mig med en svensk veterinär
på internet, och han planterade ideen att det kunde vara den vita
saften i maskrosorna som skulle vara problemet. Den vita maskrossaften
är mycket besk och trodde vi kunde irritera tarmvävnaden. Jag
slutade med maskrosblommor och blad och diarrén upphörde. Tillfälligtvis.
Jag frågade även en välkänd amerikansk veterinär
och dabbagamsuppfödare, Dr. Moyle, på nätet angående
oxyuridae. Han berörde inte springmask (oxyuridae) närmare men
kände till symptomen och menade att många djur dör efter
sådana symptom. Han rekommenderade även avmaskningsmedel samt
antibiotika. Innan jag ville sätta in antibiotika ville jag slutföra
avmaskningen. Jag blev förstås ännu mer oroad av detta
svar. Efter avmaskningen fick jag lite extra pengar och köpte äntligen
det efterlängtade UVB-ljuset för jag trodde att detta kunde vara
en orsak eller delorsak. Vi skickade även in ett nytt prov till Veterinärmedicinska
för att leta efter ytterligare mask, parasiter och salmonella. Det
blev ett dyrt men negativt resultat. Djuren hade alltså inga maskar,
parasiter eller salmonella och det var ju positivt! Vad kunde det vara
som orsakade diarrerna? Diarrérna fortsatte sporadiskt och tillfälligt.
Jag tänkte testa med antibiotika, men var osäker på om
det skulle hjälpa nu när de inte hade några mikroorganismer,
det är ju klart att det finns en herrans massa parasiter och maskar
som vetenskapen inte känner till, men jag ville nog inte ändå
inte använda mina djur som testkaniner. Jag fick hjälp i min
djuraffär med att läsa om diarrér i veternärmedicinska
böcker. De rekommenderade bla att man skulle ge djuren alfa-alfa frön
vilket skulle häva diarrér. de Vosjoli rekommenderar även
vitlökspulver för att häva mask. Det hjälpte även
det tillfälligtvis.
Jag testade även ett kommersiellt diarrémedel för reptiler
(ett slags hälsokost). Vad gör man inte när man tycker man
försökt allt? Jag förhörde mig på nätet
angående om andra hade haft erfarenheter av att maskrosor skulle
ge diarrér. Ingen hade något ont att säga om maskrosor.
Tvärtom. Jag började försiktigt ge maskrosor igen och det
gjorde ingen skillnad. Diarrérna kom och gick, så att säga.
Maskrosor verkade inte vara orsaken. Jag bestämde mig för att
ignorera diarrérna, nu när jag tyckte jag försökt
allt. Diarrérna kom med allt längre mellanrum vilket jag kände
lite befriande.
Då jag är med på en internet distributionsdiskussionslista
som just behandlar dabbagamer så fick jag upp ögonen på
det som jag nu fullt och fast tror är problemet. Vitaminkomplettering!
Gruppen började diskutera UVB-ljus eller D-vitaminkomplettering. Det
fanns förståss lite olika åsikter. De flesta höll
på UVB-ljus. Jag började tänka på min egen vitaminskomplettering.
Jag uppmärksammade att jag inte har givit vitaminer så kraftigt
de senaste veckorna och även om mina observationer inte varit helt
systematiska då jag bestämt mig för att ignorera diarréerna
så tyckte jag intuitivt att diarréerna hade minskat. Men det
kunde förstås lika väl vara en observationsbias. Snabbt
började jag experimentera och anteckna vilka reaktioner mina dabbisar
fick om jag gav dem vitaminer eller om jag lät bli. Det verkar idag
som om vitaminerna är den klara orsaken till diarréerna. Jag
ger numera endast vitaminer högst 1 ggr var annan till tredje vecka
istället för 2 ggr per vecka som jag gjorde och hade fått
rekommenderat tidigare. Andra på nätet har efter diskussionen
i gruppen även givit uttryck för att deras djur verkar må
bättre efter att de slutat med att ge vitaminer. Det verkar också
som om förbättringen är snabb och drastisk. Kanske är
vi utsatta för ett kollektivt hjärnspöke? Jag är i
varje fall lättad efter flera månaders oro.
Så om mina observationer är riktiga så var tjuven i dramat
den som jag trodde var den goda fen. Är det någon annan som
har observerat liknande problem? Slutligen vill jag uppmana alla som får
problem med ett sjukt djur att uppsöka veterinär och skicka avföringsprov
till Statens Veterinärmedicinska. Det kan kosta, men det kan även
undanröja felaktiga förklaringsmodeller. Vidare bör varje
seriös reptilägare föra anteckningsbok där man skriver
upp alla tänkbara händelser, alltifrån beteenden, avföring
till vilken mat och vatten man ger. Glöm inte att anteckna när,
hur ofta och hur mycket du ger vitaminer. Sådana anteckningar kan
hjälpa dig att hitta systematiska förändringar och snabbare
hitta fel i din skötsel och hantering. Sedan har det ju visat sig
att det inte är helt fel att vara uppkopplad till internet...
Har du synpunkter eller funderingar kring denna text var vänlig maila
mig på [email protected]