Krokodiler

En sorts terrariedjur som förekommer här och var bland hobbyherpetologer i vårt land, men som för den skull absolut inte kan hänföras till nybörardjuren är krokodiler, alligatorer och kajmaner.
Ofta är det vackra och alltid spännande djur, men det kräver alltså såväl sin man som ett bra terrarium för att hålla dem.
För gemene man är det vanligast att stöta på sådana här djur på offentliga utställningar.
Det är bara möjligt för den ordinäre terrarieägaren att hålla dem en kortare tid i sitt hem, omkring ett par år, ty därefter blir de så stora att de får plats bara i mycket stora terrarier. Det gäller även den i terrariekretsar så populära glasögonkajmanen, som i vilt tillstånd blir mellan 2 och 2, 5 meter lång. I ett trångt terraium blir den förstås inte så lång, men väl så stor att den blir svår att handskas med.

Stor krokodil. Nilkrokodilen är en av de största arterna vi har i världen. Som namnet antyder kommer arten från Afrika och är vanlig söder om Sahara. På grund av sin storlek kan den inte komma ifråga för hemmaherpetologen. De är dock vanliga på offentliga utställningar.

Försiktighet anbefalles. Det räcker med att studera den här bilden för att förstå varför man inte ska handskas oförsiktigt med en krokodil. Det finns oerhört mycket kraft i den här käften. Tillräckligt för att vanställa en hand eller en arm.

Ovanlig art. Kubakrokodilen är en behändig liten art som säkerligen skulle kunna passa bra för hemmaherpetologen, men då den är ganska sällsynt är den inte så vanlig i terrariekretsar. Däremot finns den på offentliga utställningar.

Kan bitas ordentligt. Det här är en glasögonkajman, ännu så länge i behändigt och hanterligt format, bara ca 25 cm. Vanligt vis är det i den här storleken hobbyherpetologen kommer i kontakt med dem. Men de växer och kan ganska snart orsaka ordentliga skador med ett bett

Muskelpaket

Då passar de bäst i en större offentlig anläggning där kunnig personal kan sörja för deras hälsa och trivsel.
Med storleken följer också att de blir farliga! Redan små glasögonkajmaner, som är veritabla muskelpaket, kan ge ordentliga bett och orsaka ganska stora skador. Vad ska då inte någon av de större arterna kunna göra?
Det är egentligen bara kajmanerna som passar något så när att hålla som terrariedjur, då den gruppens arter hör till de småvuxna och minst bitska i alligatorernas släkte. Störst bland kajmanerna är morkajmanen som blir upp emot fem meter lång.

Över fem meter

Men också bland alligatorerna finns en småvuxen art, nämligen den kinesiska alligatorn som sällan blir mer än 1, 5 meter. Men den förekommer aldrig som terrariedjur. Mississippialligatorn kan bli över fem meter. Kubakrokodilen är en ganska småvuxen art, men så pass ovanlig att den ytterst sällan går att komma över för privatpersoner. Däremot förekommer den på offentliga permanenta djurutställningar.
För en glasögonkajman på 25 cm behöver man ett akvarium som är 80 - 90 cm lågt och har en höjd och bredd på minst 40 cm. Akvariet ska bara vara fyllt med vatten till någon decimeters höjd. En ordentlig landdel ska finnas som djuret kan krypa upp på och "sola" under en spotlight.

Flata stenar

Inredningen i ett kajmanakvarium kan bestå av ett antal flata stenar, mangroverötter och eventuellt någon/några gröna växter som trivs i ett fuktigt klimat.
Att akvariet ska vara försett med väl förankrade täckglasskivor är en självklarhet! Ett stadigt metallnät kan också användas.
De här djuren är värmeälskande och därför krävs, förutom den nämnda spotlighten, också en värmare som håller vattentemperaturen vid 25 grader. Vidare behövs en belysningsramp, till exempel med lysrör, för att ge akvariet en god allmänbelysning. Ett bra cirkulationsfilter, delvis laddat med aktivt kol, hör också till utrustningen.

Robust utrustning

Viktigt att tänka på i sammanhanget är att all teknisk utrustning måste vara robust och helst skyddad, då de här djuren är mycket starka och med ett slag av svansen lätt krossar en glödlampa eller en termostatdoppvärmare av glas.
Glasögonkajmaner och små alligatorer kan utfodras med fisk, som är deras naturliga föda, samt lämpliga köttbitar. Det går också, som ett komplement, att lära dem ta uppblött torrfoder avsett för hundar. Det är viktigt att plocka bort foder som blir liggande i vattnet. Det börjar nämligen snabbt ruttna och vattnet blir dåligt och illaluktande.

Effektivitet

Det är nästan ett litet äventyr att studera ett krokodildjur som äter. Man förvånas och imponeras av den likriktade effektiviteten. Vare sig det handlar om levande eller dött foder hugger djuret som om det inte fått mat på lång tid och som om det är det sista målet mat här i livet.
Kajmaner och alligatorer kan, förutsatt att man ägnar sig mycket åt dem, bli förhållandevis tama och då tar de gärna foder direkt ur skötarens hand. Men några keldjur blir de aldrig och helt lär man aldrig kunna lita på dem. För säkerhets skull är det god idé att ha kraftiga
trädgårdshandskar på händerna då man sysselsätter sig med sådana här djur.
Krokodiler, om man nu till äventyrs skulle få tag i en sådan, rekommenderas inte som terrariedjur. De är mycket mer bitska än sina släktingar.
Utöver krokodiler och alligatorer/kajmaner hör också gavialer till familjen.

Text och bilder: HANS NORLING