Leopardgeckon som på senare tid har blivit en av de populäraste ödlorna som finns i våra terrarier, kommer ursprungligen från Östra Iran, Sydöstra Afganistan och Nordvästra Indien.

Den lever i stäpp och bergsområden på upp till 2200 meters höjd.

Leopardgeckon hör till de största geckoödlorna, och kan bli upp till 25 cm lång.

De flesta geckoarter har lameller på fötterna, vilket gör att de kan ta sig fram även i t.ex. tak eller på väggar. Leopardgeckon saknar dessa lameller, och är heller ingen bra klättrare.

Rörliga ögonlock är en sak till som skiljer "leoparden" från sina släktingar.

Leopardgeckos är utan tvekan de glupskaste ödlor jag har stött på, de äter nästan allt som rör sig (ibland behövs inte ens det). Man bör dock undvika att ge dem vissa saker för ofta, som t.ex. mjölmask/zophoobas (p.g.a. den höga fetthalten). Musungar ska bara ges till fullvuxna djur, och inte oftare än en gång/vecka. För att undvika bristsjukdomar bör multivitamin och kalk tillsättas i maten, detta gör man enklast genom att skaka insekterna tillsammans med ovannämnda vitaminer/kalk (t.ex. Reptivit).

Leopardgeckos nöjer sig med ganska små ytor, så länge det finns gömställen till alla. En grupp bestående av en hane och tre honor, bör ha ungefär 100 x 40 cm att röra sig på.

Som bottenmaterial är sand att föredra, ju finkornigare desto bättre.

Temperaturen bör dagtid ligga på ca. 30-32 grader i en ände av terrariet och 25 i den andra. Nattetid kan man låta tempen sjunka till 18-20 grader. Dagen bör vara ca. 13 timmar lång.

För att få djuren att para sig underlättar det med en dvala. Även om de flesta leoparder parar sig utan dvala, är risken stor att man får obefruktade ägg som möglar ganska fort.

Dvalning kan genomföras på olika sätt, men det som jag tillämpar har hittils aldrig misslyckats.

1. Mata djuren rikligt varje dag under 4 veckor (varva här gärna med zophoobas/syrsor).
2. Nu ska man sluta mata djuren!!!
3. Låt djuren tömma sina tarmar efter sista matningen.
4. Efter den tiden ska temperaturen sänkas stegvis, för att efter två veckor ligga på 18-20 grader dagtid, och ca. 15 grader på natten. Antalet soltimmar ska nu ligga på ungefär 6/dag efter en gradvis sänkning.
5. Låt djuren vara i fred under dvalan, som bör vara i 2-6 veckor, beroende på ödlornas skick. (Ser du att en ödla inte mår bra, eller blir ovanligt mager, ska du INTE slänga till den en insekt, utan sakta ta den upp ur dvalan.)
6. När du tycker att dvalan ska upphöra, ökas temperaturen och soltimmarna gradvis till det normala under 3 veckor.

Troligen börjar man se tecken på parning redan efter 1-4 veckor.

Honorna bär sedan på äggen i 20-45 dagar, och behöver under den tiden ett kraftigt tillskott av kalk. Mata nu med syrsor dammade med Reptivit, och en musunge i veckan (till honorna).

Oftast gräver honan ner äggen i sanden, och har man otur upptäcker man dem inte förän de har torkat ihop (vilket går ganska fort i torr sand). Kontrollera därför honorna varje dag. I början ligger de bara still och sparar krafter, men när det är 2-4 dagar kvar till äggläggning får de en tydlig päronform och börjar gå runt i terrariet på jakt efter en bra plats att lägga sina ägg. Ha under den tiden inte mer än max. 0,5 cm djupt i vattenskålen (hon kan välja denna, och är det för djupt "drunknar äggen").

Så fort äggen är lagda bör de avlägsnas från terrariet, för att kläckas. Detta gör man enklast genom att lägga äggen i t.ex en urdiskad pizzasallad burk (med små hål i locket), på en bädd av fuktig Vermiculit (som man kan köpa i de flesta välsorterade trädgårdsbutiker/plantskolor).

Burken ställs sedan i ca. 28 graders värme (terrariet brukar fungera bra om man inte har en kläckare).

Balansgången mellan "för torrt", och "för fuktigt" har krävt många ägg. Blir det för torrt i burken, sjunker äggen ihop och blir buckliga. Man kan då försöka med att spraya lätt med destilerat vatten på dem. Blir det för fuktigt möglar äggen.

Ungarna brukar inte vara svåra att mata, de äter ofta mycket aggressivt. De äter dock oftast ingenting före första ömsningen (ca. en vecka efter födsel).

En regel som gäller leopardgeckos i alla storlekar, är att de inte bör erbjudas foderdjur som är längre än deras eget huvud.