Melissa Kaplan´s
skötselråd för Gröna Leguaner
 
Introduktion

Nu när ett ökande antal leguaner importeras och bättre skötsel håller dem vid liv längre vet vi att vi är på rätt väg. Den information som funnits ute de senaste +15 åren är fortfarande för sakta på väg till djurhandeln från biologer och forskare. Vad jag försökt göra är att föra samman de två parterna och finjustera informationen längs vägen.

Hyllorna i zooaffärerna har fått en rejäl påfyllning av nya produkter de senaste åren. Om vi hade talat om djur som har en kort livscykel, så dessa företag hade kunnat göra generationsstudier på effekter av deras foder, så hade vi kunnat vara nöjda med att troligen ge våra leguaner det bästa. Nu är det inte riktigt så. Leguaner får inte ungar varje månad. De är inte fertila förrän på deras andra år och de borde leva mycket längre än de tidigare gjort. Informationen om deras kost har varit mycket dålig och tyvärr lever den kvar än idag hos många djurhandlare. Först har vi kommersiell mat som kan ge metabolisk bensjukdom om de ges under en längre tid. Sedan finns frusen mat med en "hemlig" ingrediens gjord av någon sorts sylt. Många av dessa foder kan göra att djuret blir underutvecklat och/eller dör för tidigt. Det finns också inom djurhandeln falska påståenden som t.ex. "reptiler växer inte ur sin bur så de kan bo i ett litet alvarium hela livet". Den senaste trenden verkar vara att säga till potentiella köpare som tvekar att köpa en två meters ödla att de säljer dvärgleguaner. Det finns inga dvärgleguaner.

Kontentan av detta är att du måste se kritiskt på alla nya produkter, på burktexterna på maten ("full-spectrum" och "iguana approved är två vanliga utnyttjade fraser") och hållbarhet. Om någon säger till dig att göra något på ett sätt, och när du frågar dem har alla deras leguaner dött inom 2-7 år, ska du ta deras råd med en nypa salt.

 

Naturhistoria

Din leguan kallas av herpetologer (folk som studerar reptiler och amfibier) för Iguana iguana, eller grön leguan. Din leguan kom från ett av många länder i Central- och Sydamerika och blev endera fångad i naturen eller kläckt i fångenskap från ett ägg lagt av en vildfångad hona. Observatörer i Centralamerika rapporterar om stora mängder leguaner som exporteras från El Salvador, ett land som trots underskriften av CITES inte övervakar eller inte bryr sig om att övervaka denna handel med djur. Avel i fångenskap har ännu inte varit tillräckligt lyckosam för att mätta marknaden.

Gröna leguaner (som kanske inte är gröna när de blir könsmogna eller vuxna) lever i regnskogarna kring Central- och Sydamerika; de vanligast förekommande i handeln kommer från Colombia, Honduras, Peru, Mexico, och Surinam. På grund av nedhuggningen av regnskogen och kraven från djurmarknaden är gröna leguaner ansedda som hotade och är listade på Appendix II från Convention of International Trade of Endangered Species (CITES). Detta betyder att exportörer och importörer måste ha speciella tillstånd för att föra dessa reptiler över gränsen men det är lagligt för vem som helst att köpa dem när de en gång har kommit in i landet. Andra leguanarter är i fara för utrotning och har andra import- och exportbestämmelser.

Unga leguaner är starkt gröna och smälter bra in i sin naturliga miljö - de bladrika och dimmiga nedre delarna av regnskogen. Svansen är randig för att hjälpa dem att "försvinna" när de ligger stilla på en gren. Deras prickar och ränder på kroppen hjälper dem också att smälta in. Äldre leguaner lever högre upp i regnskogens träd där det är ljusare och torrare (de unga kräver en fuktigare miljö). Alla leguaner är mycket duktiga på att klättra och klättrar lätt uppför vertikala ytor. De är också goda simmare. Precis som krokodiler och alligatorer lägger de benen längs kroppen och styr med svansen.

I naturen äter leguaner mycket blad, unga skott, blommor och mjuka frukter. De får i sig en del vatten genom regnvattnet och kondensen på växter men det mesta vattnet kommer från maten. På våren äter de blad från bönplantor som har höga halter av protein. Trots informationen som finns i den vanligaste litteraturen har forskning både i naturen och i laboratorium visat att de inte äter animalisk föda. De är helt och hållet vegetarianer och bör matas så även i terrarium.

En vanlig dag för en leguan i naturen kan se ut ungefär så här: På morgonen, när solljuset når in över trädtopparna, börjar leguanen att röra sig från deras nattillhåll till en gren där han kan värma upp sig med hjälp av solens värme. Efter några timmar är han varm nog för att ge sig ut och leta mat. Efter att ha klättrat, sökt och hittat mat i några timmar flyttar han sig ett ställe där han kan njuta av eftermiddagssolen. Han måste vara varm nog för att kunna smälta maten som han nyss ätit innan han går tillbaka till sitt nattillhåll. Under dagen måste leguanen vara uppmärksam för större leguaner och andra djur som tycker att han skulle kunna bli ett bra tillskott till deras måltid. Speciellt unga leguaner är nära botten av näringskedjan, mat till andra reptiler, stora groddjur, fåglar och däggdjur. (Detta förklarar varför din nya leguan är livrädd för dig. Han tror att du är ett jätterovdjur som vill ha honom som mellanmål.) Under parningstiden söker hanen efter en hona medan honorna försöker undvika de brunstiga hanarna. Deras dagar är fyllda av raider av aktivitet, punkterade av långa viloperioder.

Effekter av handeln med leguaner

Leguaner har kommit att bli en av de mest populära ödlorna och tragiskt nog en av de mest lättåtkomliga. Djuraffärer som tidigare bara sålde tillbehör säljer nu reptiler och har leguaner som skyltobjekt. Tillverkarna av tillbehören packar om existerande produkter och tävlar med varandra om att få ut så många nya leguansaker som möjligt för att tjäna pengar på hysterin. I början kostade leguanerna flera tusen men nu betalar man bara några hundralappar. Många är tvungna att spendera mer pengar på de nödvändiga tillbehören än på ödlan. Många djuraffärer vet inte vad leguanerna behöver för att överleva i fångenskap så de säljer minmala tillbehör för att få sälja djuret. Många av de som vet hur man sköter dem säljer för att inte tappa omsättningen tillbehör för 6-7000 kronor till en ödla som kostar några hundralappar. Dessa saker är petitesser jämfört med de olika fel i näringen som man informerar om.

Miljontals leguaner har importerats till USA och Europa de senaste 15-20 åren och eftersom de lever i ca 15-20 år, varför ser vi då inte så många vuxna leguaner idag? Den mycket höga dödligheten är i huvudsak frukten av två problem: otillräcklig temperatur och fel kost. Om du sköter din leguan rätt så ska den kunna njuta av ett långt och friskt liv. Om någon av nödvändigheterna inte ges kan din leguan bli sjuk, deformerad eller dö för tidigt.

Livslängd: I naturen tror man att leguaner lever i 10-15 år om de inte blir middag till något rovdjur och lyckas hålla sig från att bli infångad för export. Om den sköts rätt i fångenskap kan de leva upp till 20 år eller längre, bli ca två meter lång och väga runt tio kilo. Du kan ge den rätt skötsel i form av rätt terrarium, värme, ljus och kost.

 

 

Att välja en frisk leguan

När du kommer till djuraffären kommer du troligen att mötas av ett eller flera terrarium med nyfödda leguaner (ca 10-15 centimeter utan svans) och kanske en eller flera äldre leguaner från ca ett år och uppåt. De äldre leguanerna har alltid haft en tidigare ägare som antingen ledsnade på ödlans normalt otämjda humör, stod inte ut med att dagligen sköta den eller att den var sjuk och de ville inte betala de nödvändiga veterinärkostnaderna. Hur väljer man ett friskt djur?

Du måste hålla i flera leguaner. Om affären inte vill ta sig tid att plocka ut dem som du vill se åt dig, gå någon annanstans. Olyckligtvis finns det säkert flera affärer i närheten som säljer dem och du hittar säkert någon som är villig att göra det för dig. Håll varje leguan i båda händerna, använd fingrarna från en hand till att försiktigt röra armar ben och dröglapp (skinnbiten under hakan) så du kan inspektera leguanen från huvudet till svanstippen. Titta efter följande saker:

Allmänt

Huvud/Ögon/Öron/Nos/Mun Beteende  

Att sköta en leguan är varken lätt eller fort gjort. Förutom denna information finns inga genvägar. Du har hand om ett vilt djur med de instinkter som följer dem. En frisk unge kommer att kämpa för att hålla sig undan från rovdjur och när du börjar din vänskap kommer han så vitt han vet alltid att tro att du ska skada honom eller äta upp honom. Du gör honom mycket osäker om du placerar honom i situationer och miljöer där han är som mest sårbar, ensam utan ett gäng andra leguaner som ger säkerhet med sin närvaro. Detta är ingen rekommendation att att skaffa fler än en leguan (en är svår nog i början) men så att du förstår varför din leguan är otålig, behöver någonstans att gömma sig och varför han inte äter när du tittar på honom. I naturen är ensamhet när den äter eller sover en direkt inbjudan till rovdjuren.

 

Att skapa ett hem

Terrarium
Börja inte med mindre än 100 liter terrarium med säkert lock. Glasterrarium finns i handeln med skjutluckor på framsidan och när i taket och på sidorna. Dessa terrarium är lätta att göra rent och desinfektera. Ställ terrariet på en lugn plats i ditt hem. Skrålande TV- och stereoapparater, folk som springer omkring, barnskrik och hundskall - allt detta skrämmer och stressar din nya leguan. Notera att en rätt skött leguan borde växa ur ett 100-liters terrarium på ett år och ett 200-liters på 18 månader. Kom ihåg att unga leguaner är mer säkra i träden. Försök att hålla rätt höjd i terrariet sp den kan klättra på lämpliga grenar.

Bottenmaterial
Välj ett bottenmaterial som är säkert för leguanen och enkel för dig att göra rent. Konstgräs, inomhus/utomhus mattor, eller papper kan användas. Om du använder konstgräs eller matta, ha alltid två så du har en i reserv. När en smutsig ska tvättas och desinfekteras så har du alltid en ny att lägga in. Den rena måste vara helt torr och desinfekterad innan den används igen. Slipa alla vassa kanter. Tidningspapper bör undvikas. Trycksvärtan fastnar i huden och kan vara farligt att inandas. Använd inte grus, sand sten eller alfalfa pellets som kan skapa förstoppning. Om du använder pellets kan bakterier frodas i av att de blir fuktiga av urin, mat och annat. Den så kallade "iguana approved" barken kan heller inte rekommenderas. Leguaner gillar att smaka på allt om de av det kan de drabbas av förstoppning av tidig död.

Att få vara i fred
Unga leguaner behöver en plats där kan komma ifrån insyn från omgivningen, speciellt i början. Gör ett gömställe med hjälp av rot (finns i zoohandeln) eller en tom kartong. Kartongen eller roten måste vara stor nog för att leguanen ska kunna gömma hela kroppen.Om du börjar med en liten kartong eller rot så kommer du snabbt att behöva byta den när leguanen växer.

Motion/Stressminskning
Leguaner älskar att klättra så lägg in många grenar eller rep för den att klättra och sola på.

Om du använder grenar från direkt från naturen så måste du först behandla dem så du inte får några oinbjudna gäster med. Träd och grenar är hem för många insekter och spindlar. Du vill inte att de ska störa leguanens trivsamma miljö.

Om de är tillräckligt små, lägg dem i ugnen på 75-100 grader i 2-3 timmar. Låt den svalna helt. Om grenen är för stor för ugnen, lägg den i en balja med blekmedel/vatten (½ kopp blekmede per US-gallon (ca två liter efter vad jag vet) och låt den ligga i 24 timmar. Tömm ur lösningen och fyll baljan igen med färskt vatten och låt den ligga i ytterligare 24 timmar. Sedan låter du den torka i solen i 2-3 dagar innan du använder den.

Sätt fast klätteranordningen noga så de inte kan falla. Om din leguan sitter på en fallande gren eller att en gren faller på honom kan han bli svårt skadad. Benen kan också skadas om repet lossnar när leguanen klättrar på det eller hoppar till det.

Leguaner känner sig säkra när de är högt uppe. Räkna med att din leguan kommer att spendera en hel del tid i de övre delarna av terrariet och se till att det är både varnt och säkert för honom där.

Ljus

Seciellt ljus behövs för att tillgodose kraven på solljus. Ljus som Vita-Lite®, ZooMed Iguana Light® eller Retile Light® eller andra full-spektrum fluoriserande ljus som ger ultra-violett B (våglängd inom 290-320 nm) och har ett CRI på minst 90 är nödvändiga (Notera att orden "full-spektrum" på förpackningen inte betyder att röret producerar UV-B). Dessa ljus har positiv inverkan på leguaners beteende och är nödvändiga för att de ska kunna utveckla vitamin D3 som behövs för att ska kunna ta upp kalcium. Lysrör som är gjorda för akvarier och växter ger inte UV-ljus och används bara för att ge värme och starkare färger.

För att vara effektiva får dessa ljus inte vara längre 45 cm från leguanen, 30-35 cm är bättre. Se till att armaturen sitter bra fast på taket till terrariet och att leguanen inte kan klättra in i den. En ett år gammal leguan är stor nog att kunna riva ner den och få glassplitter över hela terrariet och över leguanen själv. Om han hela tiden försöker klättra in i armaturen har du för kallt.

Full-spektrumljuset bör vara tänt 12 timmar per dygn. En timer gör jobbet enkelt. Tänd kl. 6 och släck kl. 18. Om du vill att leguanen ska vara vaken när du kommer hem från jobbet så ställ den ett par timmar senare. Huvudsaken är att det lyser i 12 timmar. Samma ljusperiod gäller under vintern för att leguanen ska få tillräckligt med UV-strålning för att utveckla vitamin D3.

UV-strålningen minskar innan det vanliga ljuset slocknar. Därför är det viktigt att byta rör när de blir svarta på ändarna, ungefär efter 9-12 månader.

 

Värme

Tillväxten hos en frisk leguan är baserad på tre element: värme, aktivitet och kost. Ju varmare de har (över 35 grader är för mycket), desto mer aktiva blir de och smälter maten bra så de kan äta igen fortare än leguaner som hålls kallt. Trots att de är tropiska djur hålls de i fångenskap ofta i temperaturer runt 25 grader. För att de ska kunna smälta maten rätt och få en bra aptit måste de ha en solningsyta med temperaturer på mellan 29-31 grader i minst 12 timmar per dygn. Resten av terrariet kan ha mellan 25 och 29 grader och under natten kring 26-27 grader. Medan vuxna djur tolererar nattemperaturer på kring 23 grader måste de unga åtminstone ha 25 grader. När nattemperaturen är rätt, vaknar unga leguaner under natten för att äta lite mer mat. Detta ökar inte bara motionen, utan också den mängd mat den får i sig.

Utrustning att undvika

Trots reklamen om att leguaner trivs på värmestenar och värme-"grenar" är dessa produkter inte lämpliga för leguaner. Tillverkarna har hoppat på "leguantrenden" och lägger in leguaner i all reklam för deras produkter (det verkar i alla fall som det är all reklam!) oavsett om det är bra eller inte. Värmestenar värmer inget annat än sig själva och klistermärkena på dem. Allt för ofta slutar termostaten att fungera och stenen blir het nog att ge brännmärken, ibland med dödlig utgång. "Grenar" är precis som stenarna. De ger inte någon tillräcklig värme och ger därför ingen bra miljö. De är också dyra och din leguan kommer att växa ur den snart om du sköter den rätt.

I naturen värmer den tropiska solen upp luften och ger värme åt leguanen. Vilande på grenar ger solen bra värme och sådana grenar finns överallt. Många leguanägare insisterar på att deras leguan "älskar" sin värmesten. Det faktum att värmen i resten av terrariet inte överstiger 25 grader verkar inte dessa människor förstå. Trots att all bra litteratur om leguaner säger att värmestenar inte ska användas till dem (Mattison 1987; Frye 1991; de Vosjoli 1992; Blair 1993) eller andra solbadande djur så säljer vissa zooaffärer fortfarande dem till leguanägare.

För att hålla temperturen under dagen kan man använda en 75-100 watts lampa eller ett rätt installerat keramikelement. UV-rören ger inte så mycket värme så de kan inte hålla temperaturen. På natten kan man också ha en lampa men inte en med vitt ljus för det kan stressa leguanen. Stress leder till sjukdom, reducerad aptit och dålig aktivitet. De lampor som är lättast att hitta är färgade interiör- eller exteriörlampor som kan köpas på lampaffärer och liknande. De blåfärgade är bäst eftersom de ger minst ljus samtidigt som de ger lika bra värme som en vit med samma watt-antal. Ett annat alternativ är de speciella blå nattlamporna för reptiler.

Om det blir för varmt kan du koppla värmekällan till en dimmer för att kunna höja och sänka värmen. Under vintern kan det vara idé att tänka på att kunna hålla värmen.

En nyckelfaktor som ofta förbigås av leguanägare är att leguanen lever i en tre-dimensionell miljö och därför kräver en tre-dimensionell värmedifferens. En varm-till-kall differens från sida till sida och framsida till baksida är två dimensioner, den tredje från botten till tak. Eftersom leguaner gillar att solbada högt upp så bör det varmaste området således vara högt upp i terrariet. Värmen minskar när den sprids nedåt och därför kan det vara idé att lägga en värmekabel under terrariet eller sätta en lampa på ett lämpligt ställe.

Man kan inte gissa sig till vad temperaturen är så därför behövs termometrar och eftersom det handlar om höga temperturmätningar behövs en termometer som klarar det. På djuraffärer brukar ma sälja sådana. Skaffa helst två. En för den svalare delen och en för den varma. Idealiskt är om du också har en på solplatsen. Om du har en termometer i rummet där terrariet står kan du lätt se vilka förändringar som blir i terrariet när temperaturen i rummet växlar. Värmen i terrariet kan växla beroende på var i ditt hem du placerar det.

Om du är kunnig inom elektronik eller känner någon som är det är det bra. Värmeutrustningen kan kopplas direkt till en termostat och temperturen kan programmeras och hållas perfekt.

 

Val av foder

I många år trodde man att leguaner åt både anmaliskt och vegetariskt. Detta kom man på när leguaner föddes upp som matdjur. De växte fortare till lämplig storlek för slakt. om man gav dem större mängder av animaliskt protein. Det faktum att den dieten dödade leguanerna kring sjuårsåldern bekymrade dem inte eftersom de dödades och åts upp långt innan det. Den rekommenderade kosten från denna tid (och än idag i nyligen publicerade böcker) innehöll betydande delar av animaliskt protein i form av mjölmaskar, nyfödda möss, syrsor, kyckling och annat kött eller hund- och kattmat. Många veterinärer har bara tittat i de mest populära böckerna och ofta har de inte hunnit i kapp den information som idag finns och de rekommenderar ibland upp till 50% protein för ungar.

Dr. C. Richard Tracy, tidigare på Colorado State University, har studerat leguanens näringsbehov. Han säger att "det är svårt att ge en kost som har för låg proteinhalt så länge som man ger den en balanserad "sallad" (med alfalfa för proteiner) och mycket UV-ljus." (Iguana Times 1(6):15). Jenkins, en annan som studerat leguaner säger: "Unga leguaner i fångenskap mår inte bra av att bara äta grönskaer från livsmedelsaffärerna. Kanske för den snabba tillväxten, är det nödvändigt att de får tillskott av proteiner och en balanserad mängd kalcium." Jenkins har rätt i att de flesta tycker att all vegetabilisk föda är bra men de har ofta låga halter av näring. Sallad, zucchini, tomater, svamp och vattenmelon är några av de vanligaste födoämnen som folk ger sina leguaner men de innehåller väldigt lite näring.

Fakta är att leguaner kan och bör leva på enbart växtbaserad kost med protein fån växtriket. De behöver inte, och bör inte få animalisk föda i alla former. Varken musungar, köttbitar eller insekter (i motsats till några äldre böcker).

Enligt Boyer (JSEAM 1(1)), Gorton H. Rod (Herpetological Review, 25(2):85) och John Iverson (Adaptations to Herbivory in Iguanine Lizards, in Iguanas of the World: Their Behavior, Ecology and Conservation, GW Burghardt and AS Rand, eds., 1992, Noyes Publishing, Park Ridge NJ) är leguaner folivorer (bladätare) i naturen i motsats till att man tidigare trodde att unga leguaner var insektsätare och karnivorer. De kan ibland få i sig en insekt som råkar sitta på ett blad men att äta animaliskt protein är ovanligt, inte ett medvetet val. Deras matsmältningssystem är strukturerat för en ren vegatarisk kost och för att ta upp mycket (men inte allt) vatten från maten de äter.

Protein

Så hur får de i sig sitt protein? Alfalfa! Alfalfa är en utmärkt källa för växtprotein. Alfalfa pellets (också kallat kaninmat) blandade med deras vegetariska sallad ger en bra balans av protein och kalcium med 15% protein och en bra balans mellan kalcium och fosfor (6:1).

En del av grönsakerna i basdieten innehåller protein. Innan alfalfan är tillsatt innehåller dieten nedan elva procent protein.

Varför är animaliskt protein ett problem? Höga doser av detta är mer än vad leguanens njurar kan klara. Njurproblem är en de största anledningarna till för tidig död hos leguaner. Varför animaliskt protein ger problem med njurarna har inte forskarna kommit fram till ännu. En gissning är att eftersom växtceller innehåller både cellmembran och en tjock cellvägg och djurceller bara cellmembran så att det därigenom blir problem. Leguaner kan under optimala förhållanden ta upp 40% av näringsinnehållet från den växtbaserade kosten. Detta gör dem till en av de mest effektiva herbivorerna, till och med bättre än kaninerna.

 

Grönsaker

Första frågan man ställer till en leguanägare som har problem är vad den får för mat. Svaret man får är nästan alltid grönsaker. När man frågar vilken sort grönsaker säger folk "vanliga grönsaker" eller sallad, gurka, broccoli och någon gång i veckan en lite bit frukt. Det faktum att en leguan kan överleva i två år eller så på en så dålig kost gör det svårare att acceptera alla som dör av lågt näringsvärde i kosten eller fel miljö.

Man har alltid sagt till oss att "äta upp grönsakerna" och de senaste åren har nyheterna varit fulla med information om att vissa grönsaker och frukter kan hjälpa till att skydda mot cancer och en rad andra sjukdomar. Människor stoppar i sig en stor variation av mat under dagen, veckan och månaden men varje grönsak vi regelbundet eller ibland äter är bara en liten del av vår totala diet, inte den primära. Detta är för många svårt att förstå när de tänker på vad deras leguan äter. Detta, kombinerat med att försöka göra det så lätt som möjligt för sig själva, gör att många leguanägare ger sina djur an väldigt begränsad del av den kost de egentligen borde få. Vi ser många som ger sina leguaner broccoli och brysselkål som är lätt att dela till lagom stora delar. Den kosten kombinerat med förpackad spenat ger ingen frisk leguan. Vackra färger kanske men lite intresse för det som händer både inom och utom terrariet.

Vid övermatning kan grönsaker som broccoli, brysselkål, vitkål och blomkål ge hypothyrodism. Detta saktar ner metabolismen och ger muskel- och ledvärk. Djuret behåller vikten trots den nersaktade metabolismen men över lag minskas tillväxten. Dessa grönsaker kan ges i små mängder till de vanliga grönsakerna men bör aldrig vara huvuddelen av kosten.

Spenat, rabarber och betor bör inte heller ges under en längre tid. Dessa grönsaker binder kalcium och hindrar kroppen från att ta upp det livsviktiga kalciumet. Över en längre tid kan detta ge metabolisk bensjukdom när kroppen tar kalcium från benen för att bibehålla ämnesomsättningen och cellprocessen. Benen blir svampliknande när kaciumet tas från benstrukturen. Svullnader börjar synas längs benen och svansen (eftersom fibrer formas kring benen för att hålla ihop dem) och benen kan lätt brytas. När det gått längre än så blir käkarna så mjuka att djuret inte kan äta själv. I början, när man kan känna de första svullnaderna kan situationen räddas genom att ändra kosten och göra nödvändiga ändringar i miljön. Har det gått längre än så behöver din leguan veterinärhjälp som kalcium- och vitamin D3-injektioner. Är benen brutna kan de behöva spjälkas. En antibiotikakur kan också vara nödvändig. Det blir mycket lättare (och billigare!) att ge rätt kost från början.

Eftersom våra leguaner inte kan välja från sin kost själva under dagen är det viktigt att vi ger dem åtminstone en bra baskost av näringsrik mat som har så lite dålig effekt som möjligt för deras system. Andra grönsaker och frukter kan läggs till efter kylskåpets innehåll. Att göra i ordning en bra kost kan vara tidsödande när de ges varje dag. Kanske är det därför som så många väljer det lättast möjliga som det ovan.

 

Frusna Grönsaker
Medan redan delade frusna grönsaker odiskutablet är lättast att använda så är det bevisat att en del av de gröna grönsakerna tappar sitt thianin genom frysningen.

Thiamin (vitamin B1) är viktigt för nervsystemet och i tillsammans med andra B-vitaminer hjälper det till att förebygga stress, är bra för tillväxten och hjälper matsmältningen. Thiamin är en vattenlöslig vitamin. Överblivna doser i systemet kastas ut och nytt måste tillföras varje dag. När thiamin saknas i kosten kan inte de andra B-vitaminerna utföra sina uppgifter ordentligt och problem uppstår. De allvarligaste är hel och delvis förlamning. Dessa symptom förväxlas ofta med kalciumbrist av veterinärer som inte känner till länken mellan frusna grönsaker och thiamin. De börjar behandla mot kalciumbrist men leguanen svarar inte på behandlingen. Detta blir en irriterande erfarenhet för för både ägaren och veterinären och en smärtsam upplevelse för leguanen.

Trots detta bör Ni alltid ha en påse frysta grönsaker hemma i fall då Ni inte har möjlighet att ge den annat. Se bara till att alltid ha färska påsar hemma så att vitaminförlusten hålls nere på ett minimum. Ni kan göra extra mycket när Ni har riktigt färska grönsaker och frysa ner dem. Om Ni använder inom samma månad som när Ni frös ner dem så borde vitaminförlusten bli liten. Ni kan också tillföra thiamin genom att ge en liten bit bryggjäst.

Kom ihåg att inga vitaminpulver, piller eller vätskor kan ersätta en felaktig kost!

 

Frukter.
Vi har alltid fått lära oss att frukt är nyttigt och det är de men när de blir huvuddelen av en kost är den kosten inte balanserad. När det gäller leguaner blir detta kritiskt eftersom de flesta frukter innhåller låga halter av kalcium och höga doser av fosfor. Bananer brukar även leguaner som inte är bra på att äta tycka om och eftersom det är lätt att ge så blir det ofta en av huvudkomponenterna avkosten tillsammans med sallad och broccoli. Frukter bör vara den minsta delen av kosten för leguaner.

 

Gröna blad
Förutom att vara näringsrika är gröna blad en "rolig" mat. Det är det närmaste vi kan komma att ge dem den kost de äter i naturen, ungefär som de blad som de äter i naturen. Medan vissa böcker och skötselråd intruerar ägaren att skära bladen i små bitar, föredras att ge dem större (något större än leguanens huvud). Det blir lite av en naturlig aktivitetsövning och ger lite svårigheter som de tampas med i naturen samtidigt som det blir en bra förändring mot den kost de i normala fall får. Häng gärna upp bladen i terrariet för den "riktiga" naturkänslan. Använd följande dagligen: collard (oöversatt), senapsplanta (inklusive blommorna), maskrosor (inklusive blommorna), escarole (oöversatt) och water cress (oöversatt). Maskrosorna kan plockas ute men var då säker på att inga gödningsmedel eller andra skadliga ämnen finns på dem. Tänk inte ens på att plocka dem från vägkanten! Tänk på att dessa grönsaker är som alfalfan tillagda för proteiner och fibrer.

Använd vanlig grön eller röd sallad bara i nödfall och bara för en kortare tid. Bry dig inte ens om att använda huvudsallad (t.ex. isbergssallad) och andra näringsfattiga sallader eftersom leguanerns lätt blir fäst vid det och kan sluta äta annan mat.

Bönor och grönsaksgroddar har inte mycket näring i sig. I stället kan de växa, om de används i en sallad, och bli en allt för stor del av kosten. Detta betyder att din leguan får mindre näring med dem än utan! Om du har lite groddar hemma för din egen del kan du gärna ge dem som extra godis.

Det finns många ätbara blommor som du kan odla själv eller köpa i livsmedelsaffärer eller på plantskolor. Växter som odlats för dekorationsyften kan ha blivit behandlade med gödningmedel och insektsgifter så fråga den ansvarige om han/hon vet. Om inte, tänk på säkerheten och köp dem inte. Ätbara växter är t.ex. Hibiscus (blommor och blad), Nasturtium (blommor och blad), kronblad från rosor, violer (blommor och blad) och Geranium. Vandrande Jude, och Ficus går också bra men p.g.a. leguanernas destruktiva beteende är det ingen bra idé att dekorera terrariet med krukväxter - de blir skalade eller uppätna inom kort tid!

 

KOSTFÖRBERDNING

Leguaner, som har en uppsättning mycket vassa tänder, tuggar inte sin föda, utan glufsar istället i sig den som en hund. Jag har sett leguanägare och djuraffärer som lägger upp ett underbart urval mat - hela broccolibuketter, hela druvor, morotsbitar, tärnad squash, torra kex, till och med hela äpplen - och inte förstår att deras djur knappast, om ens, äter. Med hjälp av en stor eller liten matberedare, en "Salad Shooter®" eller en enkel handmixer, ja, till och med ett par starka armar och ett hederligt gammalt rivjärn, kan man göra en grundsallad för en vecka eller mer. Salladen förvaras i en lufttät burk i kylskåpet och är färdig att lägga upp i leguanens matskål. Sedan sätts burken tillbaka in i kylen. Om de gröna bladen har förberetts på liknande sätt (bladen åtskilda, tvättade, torkade på en bit papper, rivna i bitar och lagda i en försluten plastpåse som luften pressats ut ur) då är det lätt att utfordra leguanen snabbt och näringsriktigt varje morgon.

 

Leguansallad

Salladen skall göras på färska, råa grönsaker och innehålla minst en grön och en orange grönsak, palsternacka, en frukt samt protein- och kalciumtillskott. Minst två gånger i veckan tillsätts multivitamin.

Som grön grönsak används gröna bönor, brytbönor eller "snow peas" (sockerärtor?). Tvätta noga och mixa eller riv grönsakerna. Tillsätt gärna noggrant tvättad "carrot tops" (morotsblast?). Den kan antingen köras i matberedaren eller klippas i små bitar. Någon gång ibland kan en liten mängd broccoli, "bok choy greens" (oöversatt) eller brysselkål komplettera den vanliga gröna grönsaken.

Som orange grönsak används orange (pumpa) squash (Kaboutcha har rapporterats ta fram eventuella blå accentfärger). Om det behövs, kör de hårda pumporna i mikrovågsugn till de är mjuka nog för dig att skära i bitar som går ner i matberedaren. Finfördela även palsternackan. Sötpotatis och jams kan finfördelas och användas ibland.

Morötter innehåller en viss mängd oxalsyra, samma sak som gör spenat olämpligt som foder. Nivån är dock inte så hög, så de kan användas som alternativ att variera squashen med. Blasten innehåller också oxalsyra, så använd den med måtta…

Andra grönsaker som kan användas i små mängder förutom de ovan nämnda är späda grönsaker och bönor. Din leguan kanske också uppskattar smaken av svamp, paprika, lök, oregano, basilika, cilantro (oöversatt), andra rotsaker, cactus pad (oöversatt), carambole, sparris, okra och sommarens gula och gröna pumpor.

Av frukterna innehåller fikon mest kalcium, och torkade fikon allra mest. Tyvärr är färska fikon ganska dyra, om du inte har turen att ha ett eget träd. Torkade fikon finns i livsmedelsaffärerna under november och december, men kan ofta hittas året runt i hälsokostaffärer. Hallon, jordgubbar, papaya, päron, plommon, mango, aprikoser, cantaloupmelon, dadlar, blötlagda russin, druvor, "prickly pear cactus" (oöversatt) och kiwi är bra frukter. De bör mixas eller finhackas, och sedan blandas ihop med grönsakerna.

Protein, i form av alfalfa chow (även kallat: kanin-pellets, alfalfa pellets, sheep chow, även horse chow), kan malas i matberedaren (använd stålkniven) om dina öron orkar med oljudet, men kan också lämnas hela och blandas med grönsakerna. Då kommer fukten i salladen att lösa upp pelletsen.

Blanda grönsakerna, frukten och alfalfan noga. Tillsätt kalcium- och vitamintillskotten och blanda noga igen. Lägg blandningen i en lufttät behållare och förvara i kylskåp.

Medan proportionerna mellan ingredienserna förblir desamma, kommer den faktiska mängden mat att öka när leguanen blir större och äter mer. Jag rekommenderar följande:

 

Grundrecept på leguansallad - Blir ~3.5 koppar:
1/2 kopp strimlade gröna bönor
1/2 kopp strimlad squash
1/2 kopp alfalfapellets
1 mellanstor palsternacka, strimlad
1/4 kopp hackad frukt
 

 

(När det inte är säsong för palsternacka, använd ½ kopp hackade, sköljda, avrunna konserverade kokta limabönor, plus extra kalcium för att kompensera de usla proportionerna mellan kalcium:fosfor i bönor.)

Kom ihåg att dela maten i mycket små bitar, finhacka, strimla och riv. Ju mindre bitar, ju mer får plats i deras magar, och kan smältas effektivt. Leguansalladen behöver emellertid inte puréas till en sörja.

Mängden kalcium- och vitamintillägg varierar beroende på mängden mat du serverar. Tumregeln är, hur ovetenskapligt det än verkar, att strö över en nypa eller två av vitaminpulvret och blanda in. (De flesta böcker säger att man ska strö det över maten; för mig är det som att vara tvungen att äta varenda måltid med vetegroddar på. Så länge du inte lägger upp mer mat än vad din leguan kan äta, och du serverar näringsriktig mat, så bör det inte vara något problem för leguanen att ta upp alla vitaminerna som tillsatts till måltiden.)

Servera på en tallrik, ett burklock eller, för större leguaner, i vida skålar eller kärl, med de gröna bladen i en hög i närheten. (Se till att skålen är sådan att leguanen lätt kan komma åt maten: jag ser ägare och djuraffärer utfordra sina leguaner i kärl som är så höga att leguanen varken kan se ner i dem - eller äta utan att faktiskt klättra ner i skålen!) Återigen, erfarenheten kommer att lära dig hur mycket blad du ska servera. Om du upptäcker att leguanen äter bladen och struntar i salladen (vilket är vanligt eftersom de i början inte känner igen salladen som "mat"), sätt ner salladen på morgonen och servera bladen på eftermiddagen när salladen är uppäten.

 

Utfodrings- "Tips och Tricks"

För de som saknar ett bra urval frukt och grönsaker för leguaner är här några förslag. Asiatiska affärer är bra ställen att hitta grönsaker som mustard (oöversatt, senap?) och peavine (oöversatt). Morötter och någon sorts orange squash kan man alltid hitta, eller ersätta med barnmat (puréer ö.a) för 0-1åringar, såsom sötpotatis, morot och squash. Använd ärtor och gröna bönor också, om du måste. Fruktpuré för barn, som äpple, blåbär, mango etc. kan också användas tillfälligt. Fastän barnmat är till stor nytta i en knipa, så ska de inte användas som en ordinarie del i dieten. Skäms inte för att be din handlare ta hem de produkter du behöver. Våga dig också ut och titta i andra livsmedelsbutiker - ofta har en eller två butiker fler produkter än alla de andra i området har tillsammans. Och var inte blyg för att be om hjälp med att identifiera de grönsaker som finns.

Prova att blanda i lite rester: ris, vanliga kokta nudlar, fullkornsbröd som blandas med salladen; öka kalciumtillskottet något för att neutralisera den höga fosforhalten i dessa matvaror. Se upp med ost eller feta såser och kryddstark eller söt mat - leguaner kan få dåliga matvanor lika lätt som vi människor - och de är lika svåra att rätta till!

Var försiktig med att handmata leguaner. Detta är ofta ett bra sätt att få en motvillig leguan att äta eller prova ny mat, men de blir lätt vana vid att bli handmatade och kan vägra att äta från tallriken. Medan detta kan vara gulligt för ägaren, så är det inte lika gulligt om ägaren måste vara borta en tid (och man inte kan hitta någon som vill eller kan ta sig tid att sitta ner och handmata leguanen) eller om ägaren blir så upptagen under en period att handmatning blir svårt eller omöjligt. Detta kommer att orsaka leguanen onödig stress, och den kan sluta äta så länge det varar. Detta kan nedsätta leguanens immunförsvar och göra den mer mottaglig för sjukdomar och skador.

Leguaner accepterar ofta inte ny sorts mat första gången den serveras. Det kan ta flera dagar innan de förstår att det är mat. Detta är en orsak till att grönsaker och frukt ska finfördelas och blandas väl - det gör det svårt att plocka ut "godbitarna". Leguaners favoritsorter kan variera med tiden, precis som människors. Mat som brukade få leguanen att rusa genom rummet kan plötsligt falla den ur smaken, bara för att ersättas av mat som tidigare ratades. Jag hade en gång hand om en leguan som ibland älskade, ibland föraktade cantaloupmelon. Samma sak gäller när man ger hibiskus-, nasturtium- och geraniumblad och -blommor, kronblad från rosor och maskrosblommor. Regeln är, ge inte upp. Nödvändig mat kan blandas ner i leguansalladen. Rolig man, som blommor och blad, kan man servera då och då för att se om smaken har ändrats.

Att utfordra leguaner är ganska likt att ha leguaner. Det finns en massa att göra och lära i början och det kan ta en tid att hitta ett mönster, men när det görs konsekvent kommer det att gå automatiskt och ge dig mer tid att ha trevligt med din leguan i stället för att bara sköta om den.

 

Utfodringstid

Jag har märkt att många människor väntar med att utfordra sina leguaner tills de kommer hem från jobb. Leguaner är dagaktiva djur, som söker föda, äter och börjar smälta dagens föda under middagstimmarna, inte under den svalare natten. En hungrig leguan kan mycket väl äta duktigt under natten, men mycket av matsmältningsprocessen försenas och kroppens förmåga att ta upp maximal mängd av de tillgängliga näringsämnena förhindras

 

Vatten

Många böcker hävdar att leguaner inte dricker; det gör de. Andra säger att du skall sätta in en skål vatten under en begränsad tid, som en halvtimma om dagen. Eftersom leguanerna själv hittills inte har berättat vad de behöver, är det bäst att alltid låta dem ha tillgång till en skål med friskt dricksvatten. Liksom matskålen skall vattenskålen vara sådan att leguanen kan se ner i den och nå vattnet i skålen, men se till att den inte är så djup att han drunknar om han trillar i. En kokt sten kan placeras i en stor skål för att ge honom något att stå på, och utanför skålen för att fungera som en ramp eller stege för att nå skålens kant.

Tänk på att många leguaner har sin avföring i vattenskålen. Detta gör det väldigt lätt att hålla deras terrarium rent, men skapar problemet med att skålen måste tas bort så fort som möjligt och ersättas med en skål rent vatten. Den smutsiga skålen skall tvättas noga och desinficeras innan den används igen.

Som tidigare sagts, leguaner är bra simmare, och en daglig simtur är ett bra tillfälle för leguanen att både dricka och bajsa. Så överväg att göra ett morgonbad till en del av din -och din leguans -dagliga rutin. Se till att desinfektera badkaret efteråt.

 

 

PSYKOSOCIALISERING

 

Ett djur i fångenskap som aldrig funnit sig i sin situation lever i ett konstant stresstillstånd. En leguan som aldrig tämjts och socialiserats blir stressad varje gång den ser eller tvingas till kontakt med sitt huvudsakliga stressobjekt - människor. En otämjd leguan är inte rolig att hantera och en ond cirkel uppstår, med en leguan som springer undan och rivs, piskar och till och med nafsar eller biter när den blir fångad. Eftersom de flesta ägarna till otämjda leguaner inte kan hålla dem länge nog för att klippa deras klor, så slutar de försöka hålla leguanen, eller tillgriper enorma, eller enormt tjocka, handskar som inte bara skrämmer leguanen ännu mer, utan också kan orsaka skador, eftersom de ofta är för tjocka för att göra det möjligt att kontrollera hur hårt tryck man utsätter leguanens ben för. När leguanen har kalciumbrist är brutna ben alltför vanligt. Då de flesta veterinärer rekommenderar fullständig stillhet och borttagande av alla burens inredningsdetaljer under konvalecensperioden, så blir en redan knappt tam leguan fullständigt vild (och det tar längre tid för den att bli frisk på grund av avsaknad av meningsfull aktivitet).

De flesta telefonsamtal jag får, och hembesök jag gör, gäller otämjda leguaner. De flesta leguaner jag får är vilda; i bästa fall tolererar de mycket korta stunder av mänsklig kontakt. Den vanligaste angivna orsaken för att göra sig av med leguaner som är över två år är att de är svåra eller "omöjliga" att ha att göra med, eller att ägarna börjar få skuldkänslor över att lämna dem inlåsta i en bur dag efter dag, där de stirrar ut på dem varje gång de går förbi.

Det är ingen omöjlig uppgift att tämja och socialisera leguaner. Det tar tid, det innebär en viss förlust av hud (din) och några sömnlösa nätter (dina) och några tillfälliga desperata tankar (dina). Å andra sidan, kommer det att bli en ökad mental och fysisk hälsa (din och leguanens), ökat intresse för omgivningen (leguanens) och en möjlighet att lära dina barn och andras hur man behandlar och lär känna en annan levande varelse.

 

 

Leguanpsykologi 101, eller Pavlovsk Träning av Människor

I vilt tillstånd är leguaner till viss del sociala djur. De lever i grupper i träden, där de solbadar och letar föda tillsammans. Bland växtätare är kampen om föda liten, då tillgången är riklig. Och så länge det finns skog så finns det massor av mat för de trädlevande leguanerna. Konkurrens förekommer emellertid om bra solplatser, om säsongsbetonade frukter och blommor, och om revir och honor under parningssäsongen. Hanar konkurrerar mest, vuxna hanar tävlar om alfapositionen - den bästa solplatsen, det största territoriet, de flesta honorna. Honor är bara tillfälligtvis revirhävdande, de reagerar huvudsakligen offensivt när de vill bli lämnade ifred. Unga hanar som inte är redo för att utmana vuxna hanar kan umgås med dominanta hanar, men är alltid uppmärksamma på tecken på aggression. När den dominanta hanen inleder revir- och attraktionsbeteende, så försvinner de flesta unga hanarna ut i periferin, för att undvika att dra till sig hans uppmärksamhet. Unga hanar som har blivit könsmogna, men ännu inte är redo att tävla framgångsrikt med en större hane, får ofta inte parningsfärger, utan behåller ungdjursfärgen, som i stort sett är samma som honornas, en överlevnadstaktik som förekommer hos flera olika arter i djurriket.

I fångenskap uppfattas ägaren och ägarens familj först som möjliga rovdjur, och senare som konkurrenter, när leguanen är säker på att den inte kommer att bli uppäten. När du först tar hem din leguan så reagerar den som de flesta andra små djur som finner sig själv för tillfället stående längst ner i näringskedjan: kastar sig av och an, blåser upp sig, piskar med svansen, öppnar munnen så du kan se hur rosa och farlig den är och, när det inte fungerar, försöker den springa iväg. När du lyckas ta upp den, slår den med svansen, rivs, gör krokodilrullningar - kort sagt allt den kan för att komma undan från dig. När den kommer undan eller när du ger upp försöken att ta ut den ur terrariet, så har du lärt leguanen att den kan få dig att försvinna. Nästa gång du försöker ta ut den, kommer den att göra likadant igen, ofta mer våldsamt än tidigare. När du än en gång går där ifrån eller sätter ner den, så har du ytterligare förstärkt det beteendet.

(Observera: om din nya leguan inte beter sig såhär utan lugnt ligger kvar i terrariet och knappast protesterar när du tar upp den, så har du inte haft tur och lyckats välja ut en redan tam leguan. Vad du har är en sjuk leguan. Ta den till en erfaren reptilveterinär så fort som möjligt; om du kan, ta ett färskt avföringsprov med dig.)

Det är vid den här punkten de flesta ägare gör sitt största misstag. De beslutar att vänta tills leguanen lugnar ner sig; vissa ägare tror att när leguanen väl funnit sig tillrätta eller blivit lite äldre, kommer den att bli tam. Fel! Vad de får är 150 cm och 5 kg leguan som är precis lika vild och galen som när de köpte den, bara det att nu nafsar den inte, den biter med en uppsättning mycket kraftfulla käkar och den piskande svansen blir en armerad, rakbladsvass piska. Det är en skrämmande framtidsutsikt att inse att leguanen ännu inte är fullvuxen

Vissa ägare eller förstahandsskötare kan utveckla en relation med sin leguan, men resten av hushållet utsätts för samma vilda beteende. Vad som händer i denna situationen är att ägaren eller skötaren inte har tolererat det vilda beteendet och därför blivit accepterad som alfa-enhet (ledare). Leguanen försöker då - och lyckas oftast - dominera alla andra. Vissa ägare och familjer lyckas tämja sin leguan så den beter sig väl mot familjen men när någon utomstående kommer in, även vänner till familjemedlemmar som ofta hälsar på, försöker leguanen dominera dem

 

Trix

Leguaner hotar genom att använda flera olika fysiska beteenden. När de inte hålls, står de med alla fyra benen sträckta; de trycker ihop kroppen från sidorna för att se ännu större ut; dröglappen spänns ut till full storlek för att öka huvudets silhuettstorlek; svansen rycker och piskar; den öppna munnen hotar att bita; "armhävningar" och knixande framdel varnar för nära förestående rörelse. Kroppen är vänd med långsidan mot dig för att förstärka illusionen om storleken. När du sträcker dig för att ta upp leguanen, kan den fortsätta beteendet, den kan väsa eller klick-väsa med öppen mun, och piska med svansen; det är nu de flesta personer ger upp.

När den hålls fast, kan leguanen klösa med alla fötterna när den försöker klättra ur ditt grepp, slå din arm eller ditt ansikte med svansen medan den rullar runt i ditt grepp ("krokodilrullningar") i sina försök att slingra sig fri. Väsande med öppen mun och klick-väsande och nafsande kompletterar hotbeteendet. Många beslutsamma otämjda leguaner blir riktigt skickliga på att vrida halsen och leverera ett smärtsamt bett.

Dessa beteenden får du inte ge upp för. När du håller leguanen i dina händer, skall du inte släppa ner den när de börjar, även om du blir biten och riven. Låter enkelt, men det kräver lite mod, tålamod och uthållighet från din sida…och vilja att förlora lite hud. Och blod! (Observera: försök att inte rycka tillbaka handen när du blir biten - detta gör skadan värre än vad den annars skulle blivit.)

Du kan klippa deras klor innan du ger dig in i en intensiv träningsomgång…naturligtvis måste du få tillräcklig kontroll över varje tå för att hålla den stilla nog för att bara klippa av spetsen på klon…och inte hela tån! Använd en trubbig kloklippare som har halvcirkelformade skåror på varje "blad" och ha en öppen behållare med blodstoppande pulver--och en medhjälpare--nära till hands.

 

Tips och Tekniker

När du sträcker dig in för att ta ut leguanen ur terrariet, se till att du står stadigt; det är inte till glädje för någon av er om du tappar balansen just när du tar tag i leguanen, tappar den innan du rasar i golvet och drar belysningen med dig. Om leguanen fortsätter att slingra sig undan, fintar dig mellan grenarna, boet och vattenskålen, ta bort så mycket av inredningen att du lätt får syn på honom och ta bort allt han kan gömma sig bakom. Ge inte upp. Om det tar längre tid än du trodde det skulle och du kommer till (eller förbi) den punkt där du helt enkelt inte bryr dig längre, ge inte upp! Om du gör det så har leguanen vunnit sammandrabbningen. Du har förstärkt det faktum att den verkligen kan få dig att försvinna

Om leguanen har lyckats komma ut ur terrariet (ett fint sätt att säga att när du äntligen fick ut honom, så lät du honom smita iväg!) och springer runt i rummet eller huset, så måste du få tag på den. Det betyder att braka in i möbler (du mer än leguanen), tränga dig in i det där lilla smala utrymmet under toalettbordet eller bakom bokhyllan och att arrangera om möblerna efterhand du flyttar dem för att försöka få tag i honom, men du måste göra det

När du till sist lyckas ta upp honom, håll honom i minst ett par minuter. Det måste vara ditt beslut att släppa ner honom, inte hans. Om han blir vild, om han river, slår eller biter dig, sätt inte ner honom. Om du gör det har du förstärkt uppfattningen att det lönar sig att riva, bita och slå. Det är simpel orsak och verkan, ett sammanhang som leguanen lätt kan förstå: han skadar dig, du släpper ner honom. Ja, du spelar ett spel om förstånd och nerver med en liten grön ödla. Det kan låta dumt, men det är överraskande hur många personer som förlorar detta spel!

Låt honom klättra från hand till hand och rulla fritt i dina händer. Tala lugnt till honom och använd hans namn ofta. Gunga fram och tillbaka med honom. Försök att hålla honom i din hand och sträck armen upp över ditt huvud. Leguanen bör lugna ned sig och sluta vrida sig runt. Efter en stunds lugn, ta sakta ner honom till din ögonhöjd. Stöd hans kropp med båda dina händer, håll tummarna under magen/bröstet och låt hans bakben vila på din arm. Håll fingrarna böjda över hans rygg och ha ditt ansikte nära hans. Fortsätt tala mjukt och använd hans namn. Nu bör leguanen vara lugn en liten stund. Ju oftare du gör detta, ju mindre bråk kommer ni att behöva gå igenom och ni kommer att få längre lugna perioder. Leguanen kommer att lära sig att du släpper inte ner den förrän den lugnar ner sig, vilket resulterar i en leguan som lugnar ner sig fortare för varje gång.

Förvänta dig tillbakagång. Du kan ha gått och lagt dig en kväll och varit överlycklig över framstegen ni gjort, bara för att upptäcka att din leguans elaka tvilling har flyttat in över natten. Bara fortsätt. Kom ihåg att du är större och smartare. Eller förmodas vara. Påminn dig själv ofta om detta…

 

 

Att integrera leguanen i ditt liv

Leguaner är pigga, nyfikna och intresserade av sin omgivning, ivriga att utforska nya ställen och hitta bra ställen att sola, sova och gömma sig på. Ett av de snabbaste sätten att få din leguan tam, och det bästa sättet att försäkra sig om en mentalt frisk leguan, är att låta den tillbringa så mycket tid som möjligt utanför terrariet.

Utevistelsen kräver en del förberedelser. Liksom till ett litet barn, så måste du göra rummet eller rummen leguanen ska få vistas i säkra. Detta betyder lite tid på rygg och på knäna, med en rulle silvertejp i handen, för att täppa igen hål och öppningar under och inuti skåp i badrummet och i köket, under apparater, mellan apparater och skåp. Se till att alla nätfönster och -dörrar är fria från hål och revor och säkert fastsatta. Ta bort alla giftiga krukväxter.

Tre saker som jag inte kan vara utan är en handspegel, en lång käpp (jag använder min promenadkäpp av hickory eller en ormkrok) och en kraftfull ficklampa. Spegeln gör det möjligt för mig att titta under och bakom saker utan att behöva krypa på golvet; ficklampan är användbar när de där ställena är mörka (som de för det mesta är!), Käppen hjälper mig att övertala en motvillig leguan att komma ut från gömstället bakom bokhyllan eller från exakt mitt under min dubbelsäng. (Någon rekommenderade också två starka män beväpnade med skruvmejslar för att montera ner möblemanget, men de är mycket svårare att stuva undan när man inte använder dem!)

Se till att rummet du släpper ut leguanen i är tillräckligt varmt. Det är inte nödvändigt att hålla en temperatur på 33 C men du måste ordna en solplats, helst högt upp från golvet (150-180 cm) där leguanen kan titta ut genom fönstret. Du kan göra det lätt för leguanen att klättra dit genom att linda in en bräda i sisalrep eller en handduk och luta den mot solplatsen (väl fastsatta handdukar, fågelstegar eller dubbla lager fisknät går också bra).

Visa din leguan runt i huset. Visa var hans mat och vatten finns, och var solplatsen är. De minns det kanske inte första gången ute, men leguaner har bra minne för intressanta saker som sol- och gömställen, och kommer antagligen att välja ut två eller tre favoritställen. Du vill kanske hålla toaletten, och de skåp och lådor du inte vill att leguanen ska utforska, stängda; en av mina leguaner har en favoritplats när han vill vara ifred - andra hyllan i handduksskåpet ovanför toaletten i mitt gästbadrum; en annan föredrar badkaret i mitt badrum.

Låt leguanen vara med i din dagliga rutin. En plastkrok på väggen i duschen med en handduk säkert hängande på är ett bra ställe för din babyleguan att hålla till på när du duschar. En axel är en bra sittplats när du äter, betalar räkningar, arbetar vid datorn eller gör läxor. Håll din leguan och låt den sitta med dig eller utforska soffan eller fåtöljen när du pratar i telefon eller tittar på TV.

Var beredd på att den "försvinner". Så länge den är frisk och nattemperaturen håller sig inom de lägre delarna av den temperatur leguanen kräver, så är det inte världens undergång om den tillbringar natten utanför terrariet. Som nämnts tidigare, så börjar de gå till samma platser om och om igen, och kanske är det enda du behöver göra är att gå en runda till deras favoritplatser för att se att de är där och har det bekvämt. Ja, bra, i varje fall. Jag har sett en del ihopkurade i ganska underliga ställningar i sina försök att göra sig osynliga.

 

Ta ut dem utomhus (Detta gäller i Sverige bara under riktigt varma sommardagar)

Så tidigt som möjligt bör du och din leguan vänja er att vara utomhus. Detta betyder inte att du sätter din leguan i en buske och går därifrån. Inte heller innebär det att du sätter ett halsband runt dess hals och tar en promenad längs gatan. Det innebär att precis som du börjat bygga upp förtroendet mellan dig och din leguan inomhus, så behöver du bygga upp samma förtroende utomhus. Men inomhus måste du inte hela tiden ha din hand på leguanen - utomhus är du tvungen att ha ständig kontakt med leguanen för att vara säker på att den inte hoppar iväg och försvinner.

Jag rekommenderar inte användandet av koppel, särskilt inte de så kallade "leguan"kopplen som bara är iller- och kaninkoppel med en bild av en leguan på förpackningen. Om ett halsband/koppel sitter löst nog för att inte skada leguanen, så sitter det också löst nog för leguanen att snabbt dra ihop sig rygg- och sidledes och slinka iväg. Om det sitter så hårt att leguanen inte kan ta sig ur det, då sitter det för hårt, och du riskerar att strypa din leguan om den rusar iväg. Du förstör också ryggtaggarna direkt under och på båda sidor om halsbandet. Det finns nu nya selar, som har en ögleliknande del som sätts under leguanens bröst och genom vilken frambenen placeras. Samma problem uppstår med denna selen som med den andra, förutom att om den sitter löst nog för att inte skada leguanen, så sitter den löst nog för att kunna halka ner och orsaka ett benbrott hos en sprattlande leguan

Vänj leguanen vid närvaro och kontakt med andra människor, oljud och rörelse. Du kommer antagligen att hitta platser som välkomnar dig och din leguan, och platser som inte gör det. Respektera de som inte gör det. Respektera lokala hälsoregler och ägarna till restauranger och livsmedelsbutiker - ta inte med din leguan in. Djuraffärer och naturbutiker är ofta bra platser att presentera din leguan för nya människor och att undervisa lite själv.

 

Till sist...

Ta tid på dig att göra rätt. Var tålmodig. Liksom du har lagt ner en hel del pengar och tid på att göra i ordning leguanens terrarium och ansträngt dig för att ge den rätt miljö och diet, så använd samma tålamod för att arbeta med din leguan. Det kommer att ta från 6-8 månader 8 (eller längre, beroende på individens temperament) att nå till stadiet där din leguan klarar av de flesta situationer. Detta är verkligen en kort tid, om man väger den mot en möjlig livslängd på över 20 år.

Tänk på att leka med svansen medan de är unga och när de växer. Vänj dem vid att du rör vid svansen och försiktigt drar i den. En leguan som inte flippar ut när den blir tagen i svansen är en leguan som inte kommer att förlora den när ett otämjt litet barn kommer fram och rycker i leguanens svans för att få din uppmärksamhet. När du ska ta upp din leguan, placera en hand under bäckenpartiet/svansroten, för sedan in andra handen under bröstet och "skopa" upp den. Detta gör det lätt för dig att lyfta honom upp eller bort från faror och låter dig lätt svänga honom över till din underarm (leguanens mage vilar mot din underarm, benen hänger ner på varsin sida av din arm, ditt pek- och långfinger håller honom över nacken och svansen ligger mellan din arm och din kropp).

De flesta små barn (detta innefattar många barn upp till de tidiga tonåren), tycker inte om att bli rivna och är i allmänhet inte de som i första hand ska ansvara för leguanens tämjning och socialisering. Att tämja leguaner ska vara en familjesysselsättning, eftersom alla familjemedlemmar kommer att dela livsrum med en ödla stor som en mellanstor, ehuru lågt slingrande hund med stark vilja.

Att tämja äldre leguaner är inte nödvändigtvis svårare än att jobba med ungar, men vissa kanske aldrig blir lika tama - tillfreds och säkra i alla situationer - som de som tämjts tidigt. Men det kan gå och det finns ingen anledning att inte börja om nu med att träna dig själv och din leguan.

Leguaner har mycket individuella personligheter, var och en med egna saker den gillar och ogillar. En del av tämjningsprocessen är att lära dig vad din leguan tycker om och vad den inte tycker om och, så mycket som möjligt utan att göra avkall på tämjning och socialisering, respektera dessa behov. Trots att träningen är jobbig, så är belöningen stor för både dig och din leguan.

 

 

RENGÖRA OCH DESINFEKTERA TERRARIER

Detta är en viktig, men ofta förbisedd, del av framgångsrik reptilskötsel. Leguaner, som alla andra djur, bär med sig en mängd organismer, vissa nyttiga, andra inte. Eftersom en del av dessa organismer, däribland salmonella, kan överföras till människor och andra reptiler, är det viktigt att terrariet och dess inredning är rengjorda och desinficerade ordentligt. Ju lättare det är att rengöra och desinfektera terrariet, ju mer troligt är det att det verkligen blir rengjort som det behövs. Detta är bra att hålla i tankarna när du designar och inreder din leguans terrarium.

 

Rengöring

När bottenmaterialet blivit förorenat av mat eller avföring skall det tas bort och rengöras. På samma gång skall terrariet och de tillbehör som blivit smutsiga rengöras. Det bästa rengöringsmedlet är gammalt hederligt varmt såpvatten, skura och skölj noga. Se till att alla matrester och all avföring tas bort. För att göra detta lättare, kan en sprayflaska med färdigblandad såplösning stå framme för snabb och enkel användning.

 

Desinfektion

Skillnaden mellan rengöring och desinfektion är att rengöring tar bort smuts medan desinfektion dödar bakterier och andra organismer. Ett "rent" terrarium är inte samma som ett bakteriefritt sådant.

Ett vanligt desinfektionsmedel är hushållsblekmedel (klorin eller liknande ö.a), blanda ½ kopp till 4 liter vatten. Använd blandningen på rena och sköljda ytor och låt verka i minst tio minuter. Problemet med blekmedel är att det är en giftig kemikalie vars ångor kan vara lika dödliga som det är att dricka den eller på annat sätt komma i kontakt med den. Den måste sköljas bort noggrant och terrariet skall lufttorka innan djuret släpps in igen.

Ett annat desinfektionsmedel som finns tillgängligt i foderbutiker och genom postorder är Nolvasan® (chlorhexidine diacetate). Blandat i proportionerna 4 matskedar per 4 liter vatten, så dödar denna högkoncentrerade kemikalie bakterier och virus, inklusive de envisa Pseudomonas- och Aeromonasorganismerna. Liksom för blekmedlet, använd på rena ytor, låt verka i minst tio minuter och skölj sedan väl. Ångorna är inte skadliga och när terrariet handdukstorkats torrt kan djuret släppas tillbaka in.

Mat- och vattenskålar skall desinficeras minst en gång i veckan eller så fort de smutsats ner med avföring. Samma gäller för alla dekorativa stenar och grenar. De första kan kokas i vatten i trettio minuter, medan de senare kan värmas i ugnen (125 C) i 2-3 timmar. Om grenen är för stor för att få plats i ugnen, lägg den i en balja med blekmedel eller Nolvasanlösning, låt den ligga i 24 timmar, skölj sedan väl och låt soltorka i 2-3 dagar. (Observera: "vildfångade" trädstammar och stenar ska behandlas på samma sätt innan de placeras i terrariet).

Innan du placerar ett djur i ett nytt terrarium, i ett som stått tomt en tid, eller ett du fått från någon annan, är det viktigt att du rengör och desinficerar det noga innan du flyttar dit ditt djur och din inredning - bakterier kan leva länge!

 

 

DITT FÖRSTA VETERINÄRBESÖK

Det är viktigt att ta alla nya djur till en veterinär, speciellt exotiska djur som reptiler och amfibier. De flesta djur som säljs i djurhandeln är vildfångade, och även djur sålda av uppfödare och privatpersoner kan lida av effekterna från stress och transport.

Det första man ska veta är att inte alla veterinärer har erfarenhet av att behandla reptiler. Precis som du inte kan tänka dig att gå till en barnläkare för en plastikoperation, så ska du inte gå till en vanlig smådjurs- eller stordjursveterinär med exotiska djur som reptiler. Veterinärer som specialiserar sig på att behandla reptiler har sökt specialutbildnig, prenumererar på veterinärtidningar om behandling av reptiler och besöker konferenser och symposier som rör behandling och vård av sådana djur. Den annorlunda ämnesomsättningen hos reptiler, liksom deras olikheter i anatomi och fysiologi, innebär att det som fungerar på en hund eller ett lamadjur kanske inte hjälper på en leguan, och kan till och med vara dödligt. Om du inte känner till någon veterinär som specialiserar sig på reptiler, kontakta din lokala herpetologiska förening för att få en namnlista. Det finns listor över reptilföreningar och veterinärer i många stater, i Kanada, Storbritannien och på andra platser i världen på min huvudsida. Du kan skicka mig ett e-mail på adressen [email protected] för att få en lista över föreningar och veterinärer i din stat om den inte finns med i förenings/veterinärsamlingen. För säkerhets skull, om du behöver det i framtiden, försök också hitta minst en akutklinik som har erfarenhet av att behandla reptiler.

 

Fysisk undersökning

Det första din veterinär kommer att göra är att kontrollera din leguan från huvud till svanstipp. Leguanens hull och vätskestatus kommer också att kontrolleras för att se om den är uttorkad eller för mager. Insidan av munnen, ögonen, hudvecken längs halsen, varje ben och tå samt buk-kaviteten… allt kommer att bli försiktigt klämt på för att leta efter knutar, knölar, sår och brott. Knutarna och knölarna som hittas kan bero på infekterade bölder eller kalciumbrist; var beredd att svara på frågor om diet och möjliga skador.

På tal om frågor, var beredd på att svara på massor av dem. Din veterinär vill veta när och var du fick leguanen, hur gammal den påstås vara, vad du utfodrar den med (var exakt!), hur du låter den bo, vad du använder för uppvärmning och belysning, temperaturer och ljusperioder. Du skall också vara beredd att beskriva leguanens normala beteende och eventuella problem du har uppmärksammat: lös eller missfärgad avföring (möjlig protozoan- eller parasitinfektion) hälta eller släpande av något ben (möjligt benbrott eller ledinflammation), klickande andningsljud eller överskott av saliv (tecken på luftvägsinfektion), ryckig gång eller skakningar vid vila (möjlig kalcium- eller tiaminbrist). Leguaner ska vara pigga och röra sig med jämna, snabba rörelser. Om din leguan tillbringar mesta tiden sovande och är ganska ointresserad, berätta det för veterinären; letargi är ett symptom på flera rubbningar.

 

Tester

Det första testet som görs är ett avföringstest. Detta undersöker närvaron av maskägg i avföringen. Maskar lever hela sitt vuxna liv inuti värddjuret och lägger sina ägg där. De sprids sedan med djurets avföring. Andra djur som kommer i kontakt med avföringen får i sig äggen via munnen (oral-fekal överföring), och ger ägget en trevlig plats att kläckas på och bosätta sig. Avföringstestet kräver ett fint färskt avföringsprov - av den bruna avföringsmassan, inte den genomskinliga trögflytande eller de vita urinämnena. Avföringen blandas i en särskild vätska och pressas ner i botten av testbehållaren. Ett mikroskopglas placeras överst för att fånga upp eventuella ägg som, eftersom de är lättare än vätskan, flyter upp. Veterinären eller en veterinärtekniker tittar på glaset under mikroskop för att avgöra om och vilken sorts ägg där finns så rätt medicin kan skrivas ut.

Om din leguan fortsätter ha diarré eller om avföringen är mycket doftande, så kan din leguan ha en protozoaninfektion. Avföringstest för att hitta protozoaner kräver en bit färsk avföring som blandas med en vätska och smetas direkt på ett mikroskopglas. Veterinären eller en tekniker tittar på smeten för att se om det finns några protozoaner; medicin skrivs ut beroende på vilken organism som hittas.

Vanligen ges medicinen för dessa infektioner oralt, och din veterinär kan visa dig hur du ger den andra dosen hemma. Om din leguan är väldigt ny, så har du kanske inget avföringsprov att ta med dig vid veterinärbesöket; ta ett så fort du kan. Veterinären har då redan vägt leguanen och vet hur stor dos som skall skrivas ut.

 

VIKTIGA HÄLSOASPEKTER

Eftersom leguaner har importerats i ett all större antal, och har sålts allt billigare, så är de mycket sjukare när de kommer till djuraffärerna. För fem år sedan hade nästan ingen hört talas om kvalster hos leguaner; nu är kvalster- och fästinginfekterade leguaner allt för vanliga. Medel från djuraffärer verkar inte och insektsgifter måste användas med största försiktighet. Om du har kvalster, kontakta mig gärna; det utökade häftet (beskrivet nedan) innehåller information om hur man ska göra med kvalster.

Ett annat hälsoproblem berör både leguanerna och deras människor. För många år sedan fanns endast ett fåtal rapporter om salmonellasmittade människor som fått organismen från sin leguan. Återigen, på grund av det ökande antalet och motsvarande dåliga förhållande dessa ödlor hålls under av djurhandeln, har salmonella ökat dramatiskt. Salmonella är särskilt farligt för gravida kvinnor, nyfödda barn, spädbarn, äldre personer, alla med nedsatt immunförsvar, cancer och HIV/AIDS. Grundlig desinfektion måste göras, och kontakten med nya djur begränsas till personer som inte är i riskzonen för infektioner, tills den nya leguanen har stabiliserats och är frisk; olyckligtvis kan det hända att en sjuk leguan inte sprider organismen, så ett avföringstest för salmonella kan visa falska negativa resultat.

 

Sammanfattning

 

 

För information om salmonella och reptiler, var vänlig läs HerpMed’s artikel om salmonella på deras hemsida, http://www.herpmed.com. För en längre artikel om rengöring, desinfektion och karantän, läs "Cleaning and Disinfecting" på Melissa Kaplans sida.