Vad är Onkel Kånkel för ena lustigkurrar? Ryktena är många kring detta kultband, som redan i början av det glada 80-talet började sprida sin smegma till musikintresserade ungdomar med god smak runtom i landet. Kassetter med låttitlar som "Huga Huga Sommarstuga", "Urban Med Turban", "Morotsgröt (Mor Åt Gröt, Far Åt Helvete)", "Fars Avföring" "Videopung" och "Åke Är Ett Mongoloid". Bandet blev snabbt populärt - nåja - omtalat för sina slagkraftiga texter och finurliga rim. Musiken var till en början ganska vissen punk, men utvecklades till både poppigare tongångar och synthbaserade, trallvänliga melodier, såväl som 40-tals pastischer och barnramsor. De kontroversiella texterna har alltid gått ut på att skämta om bögar, CP-skadade och andra slan, kryddat med en rejäl dos könsord och pueril kiss- och bajshumor. Förmodligen hade inte speciellt många känt till vilka Onkel Kånkel är idag, om det inte vore för dessa texter. Vissa tycker att dom är geniala i sini humoristiska enkelhet, medan andra endast finner dem äckliga och barnsliga. Vad är det egentligen som driver en att skriva sådana här texter? -Poet har man väl alltid varit, i Evert Taubes anda. CP-Åke har ju också väldiga anlag för vitsiga texter. Allting är hämtat precis ur det dagliga livet. När vi skriver en text brukar vi sitta några stycken och dricka oerhörda mängder sprit, och röka Hasch tills vi ligger och kryper på golvet. Då har man kommit i rätta stämningen. Sen säger vi en rad var. Av förståeliga skäl vill medlemmarna i bandet vara anonyma. De använder sig av pseudonymer som CP-Åke, Doris Klitoris (Dessa är inte med i den nuvarande sättningen), Stomi-Bertil, Arne Tammer, CP-Sven, Epilepsi-Kurt, och givetvis Onkel Kånkel själv, our man, hjärnan bakom gruppen.
Man har inte lyckats luska ut så mycket om denna skumma personlighet, men tidningen ALZHEIMER kan meddela att han bor i en Stockholmsförort, ser ut som en strandraggare, samt att han i flera år jobbade i fashionabla klädbutiker! Själv säger han: -Jag tycker att det är en del av själva grejen med Onkel Kånkel, att ingen vet vem han är. Alla andra sådana skämtare som Kurtan, Eddie Meduza och sådana vet ju folk vilka det är. Vi känner också till en del om Onkelns bakgrund: -Jag började med musik när jag bodde i Kalmar, i ett punkband som hette Bult. Vi hade en låt som hette "Mongoloid". Vi tänkte ta ett gäng från ett dagcenter som skulle vara doa-doa kör. Men det gick inte så bra... Det hade verkligen varit succé. Vi spelade förband till Ulf Lundell och Ebba Grön en gång. Arrangören stängde av strömmen efter tio minuter. Det var 1978. Sen flyttade jag upp till Stockholm och fick lägga av med Bult. Men de fortsatte. De har spelat konserter under namnet Onkel Kånkel, givetvis med vår tillåtelse. De har spelat våra låtar och fejkat. Det är ganska kul att de har lyckats lura en jävla massa människor. Sen så träffades CP Åke och jag av en slump och kom på att vi var musikaliska underverk. Då var det hemliga inspelningar på en liten jävla fyrkantig bandspelare. Själva budskapet har alltid varit detsamma, ända från Bult. De lät som Onkel Kånkel lät i början - värsta sorten. I början av sin succéfyllda karriär var Onkel Kånkel väldigt produktiva, bandet spottade ut mängder av catchy punkpop-låtar ur den jävla fyrkantiga portabandspelaren. Mycket av det vi senare har hört på skiva är inspelat redan på den här tiden.
Första gången Onkel Kånkel kunde avnjutas på vinyl var 1981, då de medverkade på samlingskivan "Svenska Tonårsgrupper Vol.3" med låten "Nazzepenis I Führerns Anus". Skivan gavs ut av det obskyra "Konkurrens Records", det vill säga Daniel Engström och Anders Ohlsson. Dessa har sedan givit ut fyra av Onkelns hittills fem skivor, "Onkel Kånkels Gyllene Tider" (1981), "Onkel Kånkels Underbara Värld" (1993), samt "Onkel Kånkels Gammeldags Jul", (1994) och ej att förglömma, hyllningplattan "Kånkelmania - A Tribute To Onkel Kånkel" som kom i början av 1992. Skivan "Kalle Anka Suger Pung" (1990) släpptes av Tjockfet Records. Kånkelmania innehåller covers på gamla Kånkel-klassiker, av bland andra Stig Vig & De 40 Röjarna, Njurmännen, White Stains, Dom Dummaste och En Halv Kokt I Folie. Onkel Kånkel är ju kult även i musikerkretsar, och här fick band som uppskattar Onkelns humor, äran att få framföra sin Kånkel-favorit. Stig Vig, exempelvis, som gjort en cover på "Turk På Burk (CP Turk)", sade i en radiointervju: -Jag har lyssnat på Onkel Kånkel sen '84 nån gång, och det har gett mig många underbara upplevelser, måste jag säga. Utgivaren, Anders Ohlsson, sade i samma intervju: -Jag fick väl idén från de här hyllnings LP-na till Evert Taube och Cornelis Vreeswijk. Jag tyckte att de var så menlösa och tråkiga. Den stora lyriken här i landet är ju ändå trots allt Onkel Kånkel!
Vad tyckte då den gode Onkeln om Kånkelmania då? -Jag tycker att det är jävligt kul, faktiskt. Jag visste ungefär vilka som skulle vara med, men jag fick inte höra något förrän skivan var klar. Ett kapitel för sig är onekligen Onkel Kånkels egna covers. Ledmotivet till "Ghostbusters" har de gjort om till "Gaybusters" och Joan Jetts gamla hårdrocks-hit "I Love Rock 'n Roll" blir i Onkel Kånkels tappning "Sug Min Rock 'n Roll Penis". Dessutom har de gjort om två Joy Division låtar: "Ice Age" (Letar Efter CP'n) och "She's Lost Control" (Hon Var Ett Kånkelbär). Bland annat. -Nu snor vi låtar och sätter in det i våra egna låtar. Man snor från en låt, sen snor man från en annan, och så snor man från en tredje och sätter ihop dem, så har man en hit. Best of. Onkel Kånkel är som sagt en mycket ljusskygg person. Lasse Larsson och Micke Grahn i En Halv Kokt I Folie känner Onkeln personligen, och har i flera år försökt få upp honom på en scen. De har fortfarande inte gjort något samarbete (annat än att En Halv Kokt brukar riva av ett par Onkel-covers live), men 1993 spelade Onkel Kånkel live för första gången! Efter att ha hållit på och figurerat i musik-Sveriges underground-kretsar i över tio år.
Sommaren 1993 var det äntligen dags för Onkel Kånkel att beträda en konsertscen, nämligen på Hultsfredsfestivalen! De som hoppats på att få se Onkelns ansikte blev dock besvikna. Onkel Kånkel uppträdde nämligen på klassiskt "tidiga The Klinik" -manér, det vill säga med bandage runt huvudet.Han hade även tagit med sig ett mongo, som stod och larvade sig på scenen.