Maskerade väggar
|
Av Carina Bergius
Konstnären Johanna Lindgren-Holm hade tröttnat på att arbeta ensam och hon var dessutom en av dem som ansåg att något borde göras åt de svindlande ljusgula korridorerna i ungdomens näste, därför kämpade hon för att få starta ett projekt.
Olika bakgrund
Till den lilla ateljén och till de kala väggarna har ungdomar sökt sig, en del för att de hoppat av skolan, andra för att de är arbetslösa, några för att de tvingats.
En del har upptäckt nya möjligheter, andra har inte alls kunnat lära sig att tycka om att måla.
- Jag kunde rita hästar och streckgubbar när jag kom hit, berättar Marina Ohlsson. Numera är pensel hennes vän och hon tror bergsäkert att hon även i framtiden kommer ha målningen som en hobby.
Inga gränser
Från början var det tänkt att väggarna skulle fyllas av ett musiktema. Men Cecilia Söderberg hade varit i Egypten och blivit fascinerad av alla målningar om mytologin där och väl hemma igen inspirerade hon sina kompisar.
Nu pryds väggarna av häxor, runstenar, älvor, ormar, livets träd och annat som hör historien till. Runt ett hörn tar havet vid. Där flyter drivved och döda människor omkring, i form av brädor och svarta ansiktsmasker. Fantasin har inga gränser.
- Man börjar måla och så kommer man på nya idéer och så inspirerar vi varandra, berättar Anna Noack.
Hoppas på fortsättning
Motiven är hämtade från böcker och Internet, många motiv har förändrats under arbetets gång och fått personlig prägel.
Förhoppningsvis kommer projektet att få fortsätta fram till jul. Det saknas fortfarande färg på några av väggarna.
Carina Bergius