Fem av oss klämmer in oss i fyra personers-jeepen med syfte att leta rätt på lite kulturhistoria. Vi färdas upp mot och längs med den sydvästra kusten, vi tre i baksätet turas om att obekvämt balansera ovanpå ett av hjulen. Det faktum att jeepen är öppen, liksom de fantastiska vyerna utefter vägen, väger dock upp det mesta av obehaget.

När vi verkligen är i behov av ett svalt avbrott stöter vi på en vacker strand med finkornig sand och massor av utrymme. Folk börjar ifrågasätta huruvida sökandet efter kulturell förfining verkligen är värd besväret. Amfiteatern vi jagat ligger dock bokstavligen runt hörnet, och efter en lämpligt lång paus med lunch och sval dricka bestämmer vi oss för att det skulle vara synd att ha kommit så här långt och inte faktiskt tagit en titt.

Biljetten kostar ett pund, vilket verkar vara standardkostnaden för inträde till cypriotiska platser av historiskt intresse. Amfiteatern är vänd ut mot havet, och används uppenbarligen ännu för föreställningar - travar med svarta plaststolar och en riggad liten scen for högtalare är tydliga tecken. Vi testar akustiken genom att recitera diverse klassiska fraser, med 'Arsle!' som klar vinnare.