Avakas ravin, där floden torkat ut men man fortfarande kan se spår av vattenlevande varelser, bevarade i lera som torkat till sten.

Roger, Ian och jag vandrar utefter botten av klyftan, och det är hett. Vi håller oss i skuggan, men svetten rinner nerför ansiktet medan vi följer klippans mjuka kurvor, slipade av före detta vattenströmmar. I hemlighet hoppas jag se en orm, men allt vi stöter på är ett par geckoödlor och ett vitnat getkranium.

Tillbaks tar vi den vilda vägen med vår hyrda Vitari. Jag kastas högt upp från mitt säte igen och igen, bara ett mycket stadigt grepp om ramverket hindrar mig från att lämna jeepen med huvudet före.