Inledning
En av de f�rsta vita m�n som satte sin fot i Amerika var troligtvis den gr�nl�ndske vikingen Leif Eriksson och hans m�n, ca �r 1000. De kallade landet f�r "Vinland" och indianerna f�r "skr�lingar". Vikingarna bes�kte landet flera g�nger under de f�ljande �rhundradena. En saga ber�ttar att vikingarna kom i strid med indianerna.
Men Christoffer Columbus r�knas �nd� till Amerikas uppt�ckare, d� han 1492 trodde att han funnit sj�v�gen till Indien, men ist�llet kommit till Amerika. Indianerna hade d� bott p� kontienten i ungef�r 20-30 000 �r och de var ca 30 miljoner fr�n Syd- till Nordamerika. Deras liv skulle bli fullst�ndigt f�r�ndrat.
Kolonisationen av Nordamerika
Under 1530-talet skickade spanjorerna flera expeditioner till Nordamerika. Nu kom de nordamerikanska indianerna f�r f�rsta g�ngen i kontakt med den vita mannens grymmhet. 1540 s�ndes en expedition ut genom Arizona, New Mexiko och Texas till Kansas river, d�r de er�vrade byar och d�dade indianer. F�r att uppr�tth�lla r�tten till de omr�den de er�vrat uppf�rdes sm� nybyggarsamh�llen sk. presidioder.
�r 1680 samlade pueblo-indianen Pop� alla byar l�ngs Rio Grande (dagens gr�nsflod mellan USA och Mexiko) och 400 km v�sterut till ett samlat uppror mot de spanska f�rtryckarna. Apacherna och navahoerna slog sig samman med dem. Tillsammans bel�grade de spanjorernas huvudstad i Nordamerika, Santa Fe, och f�rdrev de spanjorerna �ver Rio Grande till Mexiko och det skulle ta 13 �r innan de v�gade sig tillbaka. N�r spanjorerna blev bortdrivna tvingades de l�mna kvar sina h�star, ett djur som spanjorerna tagits med sig fr�n Europa och som inte funnits tidigare i Amerika, och nu togs h�sten i bruk av indianerna.
�ven engelsm�n, fransm�n och holl�ndare organiserade ocks� forskningsresor, och n�r italienaren Cabot, i engelsk tj�nst, n�tt fram till Newfoundland 1497, b�rjade engelsm�nnen
utforska det amerikanska fastlandet. De lade under sig delar av Labradorhalv�n och omr�det p� Amerikas �stkust som namnet Virginia. �ven holl�ndarna intresserade sig f�r amerikas �stkust. Fransm�nnen slog sig ner norr om de stora sj�arna i Kanada och senare under 1600-talet tr�ngde de s�der ut l�ngs floden Mississippi.
Under 1600-talet b�rjade en omfattande engelsk bos�ttning i Nordamerika och 1607 byggde engelskm�nnen sitt f�rsta samh�lle i Virginia. D�refter kom nya invandrare till "Den nya v�rlden" i Massachusetts och Pennsylvania.
N�r europ�erna tr�ffade p� indianerna blev det strider mellan dem eftersom indianerna ville driva bort inkr�ktarna som besuttit deras land. Europ�erna var fler och hade b�ttre vapen och svarade med blodiga massakrar. Detta ledde till att m�nga stammar blev s� gott som utrotade, �ven kvinnor och barn sk�ts ner eller br�ndes levande i sina hyddor. De mest k�nda stammarna som blev utrotade �r narragansett-indianerna, pequoterna och mohikanerna.
N�r de vita tr�ngde l�ngre v�sterut tr�ffade de p� irokeser och cherokee-indianer. Tillsammans med tre andra stammar hade de slagit sig samman i "De fem nationerna" (senare �ven tuscarota-indianer), de ville skapa en gemensam fiendefront, h�lla sams inombords, g�ra slut p� alla krig och skapa fred mellan m�nniskorna. "De fem nationerna" fungerade till den vite mannens ankomst, d� de allierade sig med irokeserna. "De fem civiliserade stammarna", som de vita kallade cherokee-, choctaw-, chickasaw-, creek- och seminoleindianerna, slog sig samman med engelskm�nnen efter att er�vrat Kanada, besegrat fransm�nnen och kn�ckt deras makt i Amerika."De fem civiliserade stammarna" var �ven p� Englands sida d� kolonisterna gjorde uppror mot sitt moderland, eftersom de inte hade r�tt att k�pa eller �verta mark fr�n indianerna. Men kolonisterna tr�ngde st�ndigt in p� indianernas mark, och det var d�rf�r "De fem civiliserade stammarna" st�dde England. Men kolonisterna vann och indianerna fick betala ett h�gt pris n�r Amerikas f�renta stater, som bildades 1776, fastst�llde sin indianpolitik. De s�g indianerna som fiender och det hade stor betydelse av utformningen av den officiella politiken i den nya statens f�rh�llande till indianerna.
Per Stiller
[Toppen av sidan] |
[Tillbaka till hemsidan]