Pär Lagerkvist

Det är vackrast när det skymmer

 

Det är vackrast när det skymmer.

All den kärlek himlen rymmer

ligger samlad i ett dunkelt ljus

över jorden,

över markens hus.

 

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.

Herren själv utplånar fjärran stränder.

Allt är nära, allt är nångt ifrån.

Allt är givet

människan som lån.

 

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,

inom kort skall allting tagas från mig.

Träden, molnen, marken där jag går.

Jag skall vandra -

ensam, utan spår.

 

Salig väntan

 

Saliga väntan

på dig som skall komma,

när i din själ

den kärlek kan blomma

som med sin eld förtärer mig.

Saliga väntan

på dig, på dig.

 

Himmelen vidgas,

på jorden är stilla.

Djupt i min själ

är det stilla, stilla.

Bara den eld som förtärer mig

stiger ur djupen att söka dig.

 

Och du skall komma,

de heta bränder

bliva till blommor

i dina händer,

till en ovansklig vår hos mig,

då du skall viska:

- Jag älskar dig.

 

 

Du finns ej själv

 

Du finns ej själv, blott livet finns hos dig,

är på ett kort besök, en gäst för stunden,

som i ditt väsen uppenbarar sig

- och bryter upp igen, ej vid dig bunden.

 

Du träder ut i högoch solig dag,

ditt hjärta jublar - är ej detta jag!

Men livet rört vid dig, det strök din panna.

Ej mer. - Det går förbi. Det kan ej stanna.

 

Ja, det du djupast i ditt hjärta känt,

som skönkt dig glädje, som med kval dig bränt,

det är ej ditt - snart sprides det för vinden.

Ditt leende, din gråt är stoft som kinden.

 

BLott detta liv, som flyktigt hejdar sig,

som på en rastlös färd är gäst hos dig,

förvandlande ditt stoft till lust och smärta,

ett stycke kött till ängslat mänskohjärta!

 

Och dock det fordrar jag skall vörda det,

dess tomma skänk av slapp oändlighet.

Jag vördar intet av det oss blev givet.

Jag vördar människan, föraktar livet.

 

 

I mitt hjärtas blodiga hamn

 

In i mitt hjärtas blodiga hamn

en främmande seglare glider

hit in. Fäller ankaret i djupet

Bidar stilla

i denna natt

i vaka vid blödande redden.

 

Ingen hälsar dig. Vinden dör

i tomma, slappnade segel.

Ingen våg, ingen krusning rör

din bild djupt i blodets spegel.

 

Var kommer du ifrån?

Jag väntar en seglare ute från havet,

med ljusa segel -

Icke dig.

 

Jag väntar honom ute från ljuset.

Hans vimplar är hissade till fest,

hans segel är fullt med sol,

och han glider hit in -

 

Vem är du?

Varför vilar du så tungt,

så hårt mot den blödande redden.

About me Words from the heart My beautiful boy The kindest of souls

Words by my favourite writers Random pictures