Jag är 10 år och går i årskurs 3 för andra gången. Jag var mycket sjuk förra året och tappade så mycket att vi har valt att jag går om trean för att jag ska orka med. Men det gör inget för jag trivs väldigt bra i den nya klassen. Dessutom så är jag född på årets sista dag så förra året var jag yngst i klassen och jag tror att jag kommer att känna mig mer jämnårig med mina nya klasskamrater. Jag älskar djur och natur. Jag har inget favoritdjur för ALLA är mina favoriter. Om jag fick så skulle jag ha många djur, men jag har bara två. Det är en sebrafink och hon heter Olga. Jag har haft två grodor som hette Kling och Klang och en sebrafink till som hette Derek. På kortet är det två av mina gamla fåglar. Det är Derek som sitter närmast och hon som sitter bakom honom heter Odette. 
Odette och Derek fick jag av en bekant till mamma som hade fått massor av fågelungar. Men de är båda döda nu. Sedan fick jag Olga, som också är en sebrafink, av mamma. Olga bor tillsammans med mammas undulater (Zingo och Petri) så hon inte ska känna sig ensam. Det andra djuret som jag har är en kanin som heter Kajsa. Henne fick jag i höstas av mamma och min storasyster Sandra. Hon är en utekanin och inte riktigt van att hanteras så vi har henne i förrådet nu så jag kan vara hos henne korta stunder varje dag så hon blir van att man håller på med henne. 
Mamma har berättat att när jag föddes så hade jag - tro det eller ej - ljusgrönt nackhår. När mamma ringde till farmor och berättade att jag hade blivit född och att jag hade ljusgrönt hår så trodde inte farmor på henne först - och det kan man ju förstå. Men sedan när hon fick det bekräftat så fick farmor bråttom till BB. När hon hade undersökt mig så sa hon: - Hon är i alla fall inte en utomjording! 
Hemma hos oss är det aldrig tyst för alla tycker om musik. Alla spelar eller har spelat egna instrument. Mamma kan inte längre för värken och Benny har nyligen slutat spela. Jag har spelat fiol enligt suzukimetoden. Det går ut på att man lär sig spela genom att lyssna, se och härma. Den metoden uppfanns av en japan som hette Shinichi Suzuki. Han fick idén när en släkting undrade om han kunde lära deras barn spela fiol och då funderade han på hur han enklast skulle kunna motivera barnet. Då mindes han hur lätt barn kunde lära sig ett främmande språk på relativt kort tid genom att härma t ex en förälder. Så lösningen på hur han skulle lära barnet spela ansåg han var att låta barnet imitera fiolspel. Metoden har visat sig vara effektiv och blir allt vanligare i barnundervisning. Jag spelar inte fiol längre, jag står nu i kö för att få lära mig piano. Jag har förstått allt mer att fiol inte är mitt instrument. Jag har tyckt att det har blivit allt tråkigare och jag har allt oftare gå till vår flygel och tagit ut låtarna som jag har haft i fiolläxa på flygeln. Så nu har jag alltså bestämt mig för att jag vill spela piano i stället. 
© Sirme 2000 - 2002 |