Något som jag är fascinerad av är späckhuggare. Jag tycker de är helt fantastiska varelser. Intresset väcktes för cirka femton år sedan då jag såg en underbar film på TV om deras starka familjeband. Min dröm har alltsedan dess varit att en dag få simma tillsammans med dem. 
Späckhuggaren, som också är känd som mördarvalen, är egentligen inte alls farlig. Man känner faktiskt inte till ett enda fall där en späckhuggare har anfallit en människa i vattnet. Den är tvärtom mycket lätt att få "tam" och är lättlärd på grund av sin intelligens och är mycket populär i delfinarier. Något som man kanske inte tänker på är att späckhuggaren räknas till delfinarten (på latin heter familjen Delphinidae och släkten/arten heter Orcinus orca ) men brukar placeras tillsammans med grindvalar och halvspäckhuggare i en egen familj Globicephalidae . Den är väldigt snabb och kan komma upp i hastigheter mot 50 km/tim och är därmed den snabbaste delfinarten, men normalt simmar den cirka 10-15 km/tim. Den förekommer över hela världen ända fram till packisen i Antarktis och Arktis. Att de är stora vet de flesta - hanen kan bli 8-9 meter och väga upp till 6 500 kilo. Honan är något mindre - cirka 7-8 meter och väger upp till 4 500 kilo. Med den storleken förstår man att den också är stark. Den kan kasta upp bytesdjur i luften som väger 300 kilo. Späckhuggare är sällskapliga djur och håller samman i familjegrupper. Dessa familjegrupper kan variera i antal på mellan 5-30 stycken. I de mindre grupperna är det oftast en hane tillsammans med flera honor och ungar. I de större grupperna kan det finnas två eller tre hanar. När gruppen blir för stor så bildar några av medlemmarna en ny grupp. Men man tror att honan stannar kvar i samma grupp hela livet medan hanen kan byta grupp regelbundet. De håller sig oftast nära ytan men kan dyka ner till 300 meter. När den jagar kan den hålla sig under vattnet i flera minuter, men under förflyttning dyker den bara under 30 sekunder - men då och då upp till 4 minuter. När späckhuggaren jagar gör han det oftast i grupp. De använder sig av ekopejling för att lokalisera fiskstim och när de har upptäckt ett, driver gruppen fisken mot kusten där den inte kan komma undan. Det händer också att de ger sig på andra valar. Då anfaller gruppen bytet från olika håll medan några håller offret i stjärten. Att den har så stor aptit beror ju naturligtvis på att den är så stor, och den är väl rustad för stora byten. Den har 40 - 50 bakåtriktade spetsiga tänder som överlappar varandra då käkarna stängs. Detta gör att den kan hugga loss stora stycken från ett stort byte. Späckhuggaren kan öppna käkarna så mycket att den kan svälja en liten säl hel. Späckhuggaren kan bli mycket gammal - upp till 100 år. Hanen blir könsmogen vid 10 - 16 år, honan ett par år tidigare. Honan är dräktig i ungefär 12 månader. Hon föder endast en unge vilken är ungefär 2 meter lång vid födseln. Ungen, eller kalven som den ibland kallas, dias i ungefär 1 år men stannar hos modern i några år till. Honan parar sig inte igen förrän efter 3 - 8 år. 
Är du intresserad av att ha ett skrivbordsunderlägg med en vacker marinbild eller kanske köpa en t-shirt med marinmotiv så klicka på grodan. På den sidan finns lite av varje så besök den gärna. 
De fina bilderna på späckhuggarna har jag funnit på Center for Whale Research. Där finns det många fotografier för den som är intresserad av att se havets vackra djur, då inte bara späckhuggare, så jag rekommenderar att ni besöker den. 
|
